Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Marcus Åsling: Självklart att man ska kunna granska betygen från friskolor

Annons

SCB:s beslut att kalla underlag från friskolor för affärshemligheter får stora konsekvenser. Det drabbar föräldrar som vill göra ett medvetet skolval åt sina barn och ytterst drabbar det friskolorna själva som hamnar i en konstig marknadsposition - som man dessutom inte är intresserad av att försvara.

Detta står klart efter att kammarrätten ger SCB rätt i att sekretessbelägga statistiskt underlag från friskolor. Exempelvis uppgifter som elevsammansättning och betyg. SCB motiverar sitt ställningstagande med att man följer rådande lagstiftning och skyddar företagens affärshemligheter.

Det ska sägas att SCB:s ställningstagande saknar stöd hos friskolorna själva. Ulla Hamilton som är VD på Friskolornas riksförbund har kallat domen i kammarrätten för både "märklig" och "förvånande".

Inte särskilt konstigt. Varje elev kommer med en skolpeng och det regleras via skollagen. Själva "affären" för en friskola påverkas inte av de uppgifter som SCB kallar för affärshemligheter; betyg, elevsammansättning eller genomströmningen i skolan. Det finns ingen möjlighet för konkurrerande skolor att erbjuda samma utbildning eller bättre betyg till en lägre skolpeng.

Just därför borde det inte heller räknas som affärshemlighet.

Föräldrar ska självklart kunna granska skolornas verksamhet. Det ska vara transparent och lättillgängligt att jämföra friskolor och kommunala skolor mot varandra när skolvalet ska göras. Dessutom är det viktigt ur ett demokratiskt perspektiv för skolvalets trovärdighet.

Om det blir svårt att jämföra en friskola med en kommunal skola talar det snabbt till friskoleföretagens nackdel. Ett vanligt argument som används emot friskolor är utdelandet av glädjebetyg för att locka till sig elever. Ett system som inte är transparent och enkel att granska bjuder in till ett klimat där rykten och myter sprids. Det blir helt enkelt omöjligt att särskilja vad kritikerna menar är en genomtänkt strategi från friskolornas sida och vad friskolorna på ren svenska menar är skitsnack.

Det finns flera vägar fram för att lösa den uppkomna situationen som varken friskolorna, regeringen eller övriga riksdagspartier ser ut att vara intresserad av att försvara. Ett lagkrav på att friskolor ska omfattas av offentlighetsprincipen är den enklaste vägen att gå, men samtidigt den sämsta. Framförallt för mindre bolag innebär offentlighetsprincipen ett ordentligt merjobb som inte motiveras utifrån de fåtaliga uppgifterna som efterfrågas. Att införa ett sådant lagkrav vore att gå över ån efter vatten.

Mer sannolikt är snarare att vi inom kort får se mindre lagändringar, exempelvis att insamlingsansvaret för skolor flyttas från SCB till en annan aktör. Eller att de kommunala skolorna tillsammans med fristående skolor löser detta själva genom inrättandet av en gemensam oberoende aktör.

Problemet kommer såklart lösas. Men det är otroligt att det ska behöva bli ett sådant tjorv för att en statistikmyndigheten tvunget ska försvara en position ingen är intresserad av att den hålls.