Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Marcus Åsling: Var är Östersunds regionala ledarskap?

Östersund brister återigen i sitt regionala ledarskap, ett ledarskap som Jämtland är i ett desperat behov av. Det visar inte minst agerandet på det senaste ägarsamrådsmötet där förslaget om en restaurering av Långforsen läggs fram. Inte ens Rådhus AB:s vice ordförande Bosse Svensson (C) kände till förslaget innan mötet.

I sak kan Östersunds kommun göra vad man vill med Långforsen och Jämtkraft. Krokom och Åre äger vardera en sorglig enskild insynsaktie i bolaget. Östersund behöver alltså inte lyssna på sina grannkommuner där Jämtkrafts vattenkraftverk ligger, men en trovärdig regional ledare lyssnar naturligtvis. För Östersunds kommuns och Jämtlands utveckling är kommunens regionala ledarskap långt mycket viktigare än ett litet kraftverk i Långforsen.

Att AnnSofie Andersson (S) sen startar någon sorts sidodebatt om det olämpliga i att Maria Söderberg (C) angripit in ekonomidirektören känns mest som ett försök att finta bort den brinnande huvudfrågan. Ärligt talat – vem som följer debatten om Långforsens bryr sig om sidodebatten om vem som sa vad om en kommunal tjänsteman?

Prestigen i sakfrågan är också något överdriven. Det handlar om 6-7 miljoner kronor som Jämtkraft kan plocka ut på 40 år. I sammanhanget är det fikapengar för ett energibolag eller 175 000 kronor per år om vi ska tala klarspråk.

Med det sagt är det inte säkert att Föreningen Långforsen lyckas presentera ett eget trovärdigt och finansierat alternativ för hur man ska överta kraftverket.

En knäckfråga blir värderingen. Jämtkraft själv talar om minst 18 miljoner. Oavsett var prislappen skulle landa i en förhandling behöver intresseföreningen en trovärdig finansiering. För många små finansiärer av typen projektpengar och bidrag kan skrämma iväg motparten från förhandlingsbordet. Det blir helt enkelt för tjorvigt med en osäker finansiering. Motparten är givetvis i det här fallet Östersunds kommun och så länge som majoriteten i Östersunds kommun motarbetar Föreningen Långforsen kommer prislappen vara hög.

Egentligen talar allt för att Långforsen återigen blir en långdragen följetång. En möjlig räddning kan dock komma ifall regeringen lägger fram förslag på ny energipolitik. I den energiuppgörelse som ingicks mellan S, MP, C, M och KD år 2016 finns det med löften om en fond för att finansiera återställning av vattnet ifall en omprövning av tillståndet sker.

Det är inte säkert att Jämtkrafts planer för Långforsen skulle hålla rent juridiskt ifall en ny energipolitik godkänns i riksdagen. Kanske är det därför man är så stressade.