Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Marianne Larsson, Sikås, 70 år

Vår älskade mamma, Ida Marianne "Malla" Larsson, avled 9 april 2014 i en ålder av 70 år.

Annons

Hon föddes en vårdag i Borgvattnet, dotter till Mathilda och Erik Johansson. Hon fick namnet Ida Marianne men Marianne byttes snabbt ut till "Malla" det smeknamn hon skulle komma att bära resten av livet.

Som liten var Malla pappas flicka och det föll sig rätt naturligt att hon, efter sju år i grundskolan, följde i sin fars fotspår och då började arbeta i skogen som timmerförare. Senare gick hon över till att arbeta som hemsamarit.

På en dans i Stugun 1964 träffade hon Gösta Larsson. Detta mynnande så småningom ut i ett dubbelbröllop i Borgvattnets kyrka sommaren 1965, då systern Anita hade funnit sin Harry.

Makarnas första hem var en liten etta ovanpå missionshuset i Ås. Efter några år gick flytten med de två första barnen Mats och Lars till Östersund till en större lägenhet och mamma började då arbeta som kock på Domus.

Pappa fick ett erbjudande om jobb i Stockholm, varvid familjen flyttade till Skånela, en ort i Märstatrakten. Nu föddes tredje sonen, Jan.

De fick en modern lägenhet på Tingvalla och mamma fortsatte sin arbetsbana med att arbeta natt på Löwenströmska sjukhuset i Upplands Väsby.

I mitten av 1970-talet började hon att arbeta på Teatergrillen, ett gatukök i centrala Märsta. Där blev hon oerhört omtyckt av matgästerna. Många kom förbi bara för att prata över en kopp kaffe och få sig en liten stund av glädje. Det var också här som hon blev hela Märstas Malla.

Efter att ha varit anställd i många år, öppnade mamma ett eget gatukök som naturligtvis döptes till Mallas. Hon arbetade hårt och slet för att få företaget att blomstra. Att hon värnade om det som var hennes och inte ville se sitt hårda slit vara för intet, visade sig en sen kväll. Istället för att ge bort sin dagskassa till den rånare som överrumplade henne, tog hon skurkäppen, drämde till honom i huvudet och motade ut honom. Det var så mamma var, modig och orädd.

Efter att vi söner flyttat hemifrån, började Gösta längta hem. Som den bestämda kvinna mamma var, ställde hon ett ultimatum. "Om je få köpe kiosken i Hammerdal, då flött je hem". Gösta kunde inte annat än att gå henne till mötes, vilket innebar att kiosken i Hammerdal blev nästa Mallas.

I början på 2000-talet avslutade mamma sin yrkeskarriär och fick då ägna tid till sina två passioner, fiske och bingo. Hon var den första på plats vid fiskevattnet och när andra gav upp satt hon kvar med sitt spö. Hennes fiskeintresse inbjöd alla att följa med och hennes glädje över fiskelyckan gav också många nya vänner.

Malla var alltid glad och bjöd på sig själv, samtidigt var hon en bestämd kvinna som gärna sa vad hon tyckte och tänkte. Hon hade skinn på näsan. Hon var också mån om att alla skulle ha det bra. Det spelade ingen roll vilken tid på dygnet vi kom hem till Sikås så bjöds det alltid på mat, fika och det traditionsenliga kortspelandet. Det enda mamma förväntande sig i gengäld, oavsett ålder, var den obligatoriska pussen på kinden.

Det vi framförallt kommer att sakna när vi kommer hem till Sikås framöver är det hjärtliga och glada utropet "hallååå".

Hon är evigt saknad, evigt älskad. Vi ses, mamma.

Mats, Lars och Jan

Annons