Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mats visar serier om klassklyftor och längtan

– Jag vill visa vad klass-skillnader och klasstillhörighet gör med människor. Men också hur man kan stänga sig inne i den egna gruppens självgodhet och då kanske missa mycket helt i onödan.

Annons

Det säger serietecknaren Mats Källblad, 43, uppvuxen i Osby och bosatt i Malmö.

I morgon, lördag, öppnar en utställning på länsbiblioteket i Östersund med hans bilder och arbetet bakom hans senaste seriebok ”Lång väg tillbaka” (Optimal, 2011).

Där återvänder han till de båda huvudkaraktärerna i sina båda debutböcker ”Garagedrömmar” och ”Vakna laglös” från 1995 och 1996, som hämtar miljöer och personer från uppväxtens Osby:

– Det är inte strikt självbiografiskt, jag har mer utgått från stämningar och känslor och spunnit historier kring det. Man kan säga att jag jobbar väldigt organiskt och jobbar fram historierna efterhand, även om jag alltid skriver ner handlingen först.

Egentligen debuterade han som 23-åring i hojtidningen MC-folket redan 1992, där han senare har utvecklat figuren Sture Stelben:

– Det är mer av skämthistorier. Jag sände in några teckningar på prov, tidningen tackade ja och sedan har vi fortsatt samarbeta.

Redan 1993 vågade han säga upp sig från jobbet som snickare och har sedan försörjt sig på teckningarna, även om konstnärligt stöd i olika former också är en viktig bas:

– Jag är nog inte så bra på att sälja mig och ta betalt.

Utställningen i Östersund kommer att visa en del original ur boken, men också storyboards och skisser:

– Tanken är att visa det kaos som serier kommer ur, så man kan förstå hur arbetet går till. Jag har packat ner en hel massa bilder, så får vi se hur det bäst kan hängas när jag kommer upp inför vernissagen, jag åker tåg upp och hoppas få se lite vinter i Östersund.

• Så vad har hänt med dina karaktärer och din teknik och sätt att berätta sedan 1995, om man jämför den nya boken med de båda första?

– Oj, det har hänt mycket. Jag är såklart mycket bättre rent tekniskt, men också sättet att bygga historierna är ändrat. Om de första två var böljande symfonier så har jag nu kokat ner det till nio noveller. Eller kanske nio poplåtar är en bättre liknelse.

• Du är mer koncentrerad?

– Ja, absolut. Och det blir förstås också en annan sorts berättande.

• Men klassperspektivet finns kvar?

– Absolut, klyftorna har inte direkt blivit mindre. Man kan nämna allt från osäkerheten på arbetsmarknaden till nedmonteringen av Komvux, som förut gav arbetarbarn en chans att läsa upp betygen.

– Samtidigt kommer jag inte med pekpinnar eller lösningar. Jag vill visa hur det ser ut. Vare sig man föredrar teater eller dansband så försvarar vi våra val, ibland utan att förstå varandra och inse värdet hos de andras val.

Mats Källblad har också jobbat med filmmusik och spelar i ett hobbyband, idealet är att kunna kombinera de olika uttrycken.

• Men du hör inte till de serietecknare som lägger ut särskilt mycket på nätet?

– Njae, jag har ju en blogg där jag lägger ut enstaka bilder, men jag gör ju inte strippar med några få bilder, utan längre sammanhållna historier, det är min grej.

– Dessutom gillar jag att hålla det färdiga resultatet i handen. jag undviker också att sälja original, jag vill ha dem kvar, jag gillar dem ju så mycket, skrattar han.

Några enskilda förebilder bland andra tecknare vill han inte peka ut, det finns så många:

– Jag gillar allt från Tove Jansson till många franska tecknare, både de klassiska och den nya generationen som är väldigt drivna.

– Man samtidigt varierar jag min stil mellan olika projekt, Sture Stelben är exempelvis gjord i annan stil än senaste boken, Sture är också mer av en skämtserie.

• Och med lång framförhållning har du rimligen en rad nya projekt på idéstadiet?

– Absolut, jag har en lång lista i huvudet med idéer, men turordningen växlar hela tiden. Så finns det ett riktigt sort projekt också, men det är så halvfärdigt att jag inte fått nån styrsel på det än.

Två gånger har Mats fått priset Urhunden och dessutom Adamsonstatyetten, han visar sällan sina bilder ute på det här sättet, så östersundspubliken får en unik titt på hans konst.

– Jag gillar bibliotek, har alltid gjort, så det känns väldigt bra att ställa ur här, säger Mats Källblad.

Annons