Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Mattias Alkberg – Ett ilsket vrål som river upp

"Jag vägrar att jobba" säger han från scenen och tack gode Gud för det tänker jag. Tack för att han, Mattias Alkberg, får stå på en scen och bara ösa i stället.

Annons

Efter Shitfucks korta men intensiva framträdande blir det om möjligt ännu mer intensivt några minuter senare när kvällens huvudakt kommer ut på scenen. Det river till och sedan är de i gång, Matti, hans band Södra Sverige och publiken. Publiken som dansar hysteriskt vid staketet framför Studioscenen precis som det ska vara på Club Corazon en fredagkväll.

Det är yvigt och Mattias Alkbergs ilskna knytnävar slår mot borgare, nazister, hipsters och patriarkatet. Mellansnacken är korta och med bara några få ord känns det som att Mattias Alkberg läst en hel bok för oss, och även om man inte skulle dela politisk färg med honom träffar orden precis rätt – de berör. Låtarna gör detsamma men då med extra tryck från gitarrer, trummor och ett ännu ilsknare vrål. Det är så mycket mer än bara musik. Det är råpunk som river upp något i oss alla och han gör det med ett mörkt allvar och med glimten i ögat på samma gång. Han grymtar till och den moderathäcklande låten "Nöff nöff" rivs av.

Han avslutar konserten som en rockstjärna och ger publiken slängkyssar. Och samtidigt som han är en ouppnåelig hjälte är han precis som alla oss andra. Men hur han gör det är fortfarande ett mysterium.

Betyg: 4/5