Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Med politiker som Paulsen uteblir en vettig debatt om lantbruket

Annons

Den som googlar på orden "Marit Paulsen" och "rätt tant för jobbet" blir lätt vimmelkantig. Man hamnar som i en körsång mellan Paulsen och Folkpartiet där Paulsen frågar församlingen om hon verkligen är den rätta tanten för EU-parlamentet och partiet jublar "JAAA!" Gång på gång, i olika sammanhang. På valsedlarna står det nu helt följdriktigt "Rätt tant för jobbet."

Åtskilliga Fp-are känner nog leda och tristess inför Paulsens töntiga tantmarknadsföring. Efter riksmötet i februari skrev Expressens krönikör Cecilia Hagen en briljant krönika om fenomenet, där hon påpekade att Tanten nu har minst 20 år på nacken - innan dess kallade hon sig kärring eller, direkt missvisande, bondmora.

Värre än detta tramsande är ändå är Marit Paulsens förmåga att sälja in samma gamla nattståndna floskler val efter val.

Häromdagen skrev hon på svt:s debattsida att "ekologiska odlingar löser inte världens matproblem". Nästan ord för ord basunerade hon ut precis samma budskap inför EU-valet 2009. Då personkryssades hon av drygt 221000 väljare och bidrog starkt till att Fp blev tredje största parti.

Nu är det dags igen. Att ingen påstår motsatsen spelar ingen roll. Eftersom de allra flesta journalister knappast vet någonting om lantbruk går det ändå bra att vart femte år poppa upp som ett slags sanningssägare.

I det kommande numret av tidskriften Lantbrukets Affärer intervjuas en framgångsrik ekoväxtodlare. Ledd av samma marknadstänk som gör att en fransk bonde kan få ut 2-3000 kronor per butelj medan grannen får nöja sig med en hundring har han fått till en växtodling med produkter som ligger rätt i tiden, som dinkelvete.

I intervjun berättar han om den kritik som fortfarande finns i bondeleden mot ekologisk produktion och som han själv kan hantera, djupt förankrad bland traktens bönder som han är. Så tillägger han: "Men det finns argument som aldrig upphör att förvåna mig. Som när folk kommer fram och säger: Ekologisk? Då kan du inte föda världen! Vad svarar man på det?"

Så resonerar en företagare som vet att utan en tydlig affärsidé överlever man knappast som lantbrukare eller småskalig livsmedelsproducent i Sverige 2014. Marit Paulsen försökte en gång i tiden. På den tiden var hon sosse och hade inget emot EU-stöd men företagandet gick i putten ändå. Sen blev hon folkpartist.

Den lantbrukare som har "rädda världen" som marknadsidé får snart syssla med annat.

Svenskt lantbruk är både sönderpolitiserat och hemsökt av politiker som jämför körsbär med kålrötter. Tudelningen ekologiskt- konventionellt skulle verkligen behöva diskuteras. Den svartvita bild den fått många konsumenter att anamma har gjort att dåliga ekobönder orättmätigt fått grönt kort till marknaden medan utmärkta konventionella matproducenter alltför ofta hänvisas till uppsamlingsheatet bulkproduktion. Men en sådan debatt är inget för Marit Paulsen som fortsätter harva på i grovpopulismens träskmarker.

Begreppet "duktig politiker" kan dock inrymma lite vad som helst. Att lyckas framställa sig som Tanten mot strömmen när man i själva verket guppar som en kork på händelsernas ström är faktiskt riktigt, riktigt skickligt.