Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Med sikte mot ny olympisk medalj

I Vancouver 2010 överraskade en 15-åring från Frösön alla med att ta medalj i Paralympics.

Fyra år senare hoppas Zebastian Modin på fler olympiska medaljer i Sotji.

Annons

"Vänster ... vänster ... rakt fram ..."

De flesta skidåkare på Östersunds skidstadion glider tyst fram. Men inte Zebastian Modin och Albin Ackerot. Albins kommandon är en förutsättning för att Zebastian ska kunna åka skidor.

Sedan 2008 har Albin varit Zebastians ögon i skidspåret.

Tillsammans har de blivit ett sammansvetsat och framgångsrikt team. Förutom bronset i Paralympics i Vancouver för fyra år sedan, har de tagit VM-medalj, vunnit en världscuptävling, och Zebastian har nominerats till bästa idrottare med funktionshinder på Idrottsgalan.

Att det skulle bli just skidåkning för Zebastian var inte helt självklart. Han testade på de flesta idrotter under uppväxten.

– Jag vet inte varför jag fastnade för det. Det är inte någon lätt sport, men fungerar ändå när man är blind. Jag fick mycket hjälp av olika tränare på ÖSK som pushade mig i början. Och så tyckte jag att det var kul och fortsatte.

Zebastian har ett medfött synfel, och från att han var runt 6 år har han varit nästan helt utan syn.

– När jag gick på dagis och det var Lilla Vasaloppet använde de karamellfärg i snön så att jag skulle se var jag skulle åka, säger han.

Karamellfärgen är i dag utbytt till guiden Albin.

Albin är göteborgare och hamnade i Östersund efter tre år på skidgymnasiet i Åsarna. Han gjorde då en satsning på en egen karriär som elitskidåkare, och behövde extrajobb.

– Jag såg att Zebastian sökte personer att åka med. Första tanken var att det lät som en kul grej. Jag hade aldrig haft något med handikappidrott att göra innan. Men sedan har det rullat på.

Från början hjälpte Albin till som guide mest på kvällar och helger, men när Zebastian började på skidgymnasiet i Östersund anställdes Albin av skolan som ledsagare och assisten på heltid.

I dag tycker han att det är roligare att vara guide än att tävla själv.

– Jag blir mer stressad av att tävla själv, och så hade jag ändå aldrig kunnat bli bäst, säger Albin.

Snart ska Zebastian och Albin delta i sitt andra Paralympics. 8 mars är det dags för första tävlingen i mästerskapet i Sotji.

Inledningen på säsongen har inte riktigt gått som planerat. Under första tävlingarna i Kanada blev Zebastian sjuk och kunde inte prestera och i Finland fick han kramp i ryggen.

– Men sedan har det gått uppåt. På tävlingarna i Tyskland kom jag trea och nu när vi tränat här hemma känner jag att jag är på rätt väg, säger Zebastian.

Bronset för fyra år sedan tog Zebastian i klassisk sprint, nu körs sprinten i skejt.

– Jag har blivit mycket bättre på skejt, samtidigt har konkurrensen ökat något kopiöst. Jag tror att medalj är mycket svårare att ta nu jämfört med förra Paralympics.

Albin håller med.

– Det har kommit många nya duktiga åkare. Ukraina och Ryssland har många som är bra, säger han.

Första tävlingen för Zebastian och Albin i Sotji är i – skidskytte. En gren som Zebastian började med förra säsongen. Men resultaten är än så länge blygsamma.

– Skyttet kan gå hur som helst, än så länge tränar jag det för lite så det är inte mer än rätt att det går dåligt, säger Zebastian.

Men i de rena skiddistanserna finns förhoppningar om att ta medalj.

– Min bästa form för säsongen ska vara under Paralympics, annars har jag gjort något fel. Och är jag i så bra form som jag vill då kan jag ta medalj, säger Zebastian.

Till våren tar Zebastian studenten.

– Jag är jättenöjd med åren på skidgymnasiet. Det har gjort det möjligt att satsa, men nu är jag lite less på skolan och nästa år ska jag ta ett år då jag bara satsar på skidåkningen.

Att leva på sin idrott är ganska ovanligt bland handikappidrottare. Det är något Zebastian vill ändra på.

– Jag försöker tänka lite nytt. Jag vill kunna leva på min idrott och många tror inte att det kan gå, men jag känner att jag vill satsa på riktigt.

Zebastian skulle vilja se en förändring inom handikappidrotten, att både enskilda idrottare och Svenska handikappidrottsförbundet satsade mer seriöst.

– Handikappade ska kunna satsa på idrott som vilken idrottare som helst. Där måste både Svenska handikappidrottsförbundet och idrottarna själva bli bättre. Vi ligger efter när det gäller seriositet.

Han tycker till exempel att förutsättningarna är för dåliga för längdskidåkarnas förbundskaptener Anna-Maria Nilsson och Fredrik Uusitalo.

– De gör ett jättebra jobb, men förbundet gör inte allt för att de ska kunna göra sitt jobb så bra som möjligt.

Mycket talar för att tävlingarna i Sotji inte blir Zebastian och Albins sista Paralympics.

– Ett Paralympics till ska jag väl mäkta med. Nu har jag börjat komma upp på en hyfsad nivå och då måste jag fortsätta, säger Zebastian.

– Så länge det är kul fortsätter jag, säger Albin.

Annons