Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Med sylvass politik och bultande innerlighet

Mona Sahlin, Jimmie Åkesson och Göran Hägglund, alla får de sina fiskar varma.

Annons

Under sin pågående soloturné hymlar Mikael Wiehe inte heller med att han vill ha en annan regering.

Vid söndagens konsert på Storsjöteatern påpekar han exempelvis att kd-ledaren i lördags sa att han inte ger pengar till tiggare:

– Vad skulle Jesus ha sagt om det svaret? Jag hoppas jorden öppnar sig under Hägglund och att lågorna slickar hans fötter, utbrister Wiehe och sjunger sin dylanöversättning "Bara en hemlös".

Men han hyllar också ungdomarna på Majdantorget i Kiev i deras kamp för en bättre värld.

Jag gillar både att han spelar solo och att han nästan helt undviker sina mest söndersjungna hits, tvärtom får vi en nyskriven sak om livslust.

I mina öron ger det bättre nerv och Wiehes röst har dessutom blivit allt bättre med åren. Först som extranummer kommer "Flickan och kråkan" och som vanligt är hans mellansnack bitskt och varierat.

Som utlovat är han också påtagligt frän politiskt, inte bara mot svinrika biljardärer och fascistiska riksdagspartier. Men vi får även innerliga kärlekssånger.

En folkkär artist som slår stenhårt mot SD och nassar kan aldrig vara fel, och så fyller han också Storsjöteatern med sig själv och två gitarrer.

Det är hoppingivande!

Betyg: 4/5