Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mer än någonsin behövs hans anda i politiken

Nelson Mandela är död. Sydafrika går in i en sorgetid och hela Afrika, ja hela världen är starkt berörd. Om vår tid har upplevt ett helgon, så är det han.

Annons

Han hör till det fåtal stora personligheter i världshistorien som praktiskt taget alla respekterar och vördar.

Det var ingen självklarhet att den unge radikale, svarte advokaten i Johannesburg skulle bli landsfadern, Madiba.

Till en början stod han visserligen, som ledare för ANC, för icke-våld i Gandhis anda. Men efter massakern i Sharpeville 1960 började han förorda den väpnade kamp som började året därpå. Mandela dömdes som terroristledare till livstids fängelse.

Sedan följde hans 28 år på Robben Island. I hans självbiografi "Long Walk to Freedom" kan man följa hur han lyckades förvandla dessa årtionden av umbäranden till en personlig utveckling som gjorde det möjligt att åstadkomma det mirakel som den fredliga omvandlingen av Sydafrika från Apartheidstaten till Regnbågsnationen innebar.

Det som gjorde detta möjligt var inte bara förhandlingsförmåga och allmän statsklokhet. Ur sitt eget lidande hade han hämtat en förmåga till empati som också omfattade fienden. Så här uttrycker han det själv i sin självbiografi:

"Jag visste, så säkert som någonting, att förtyckaren måste bli befriad lika mycket som den förtryckta. En som tar bort en annans frihet är hatets fånge, inlåst bakom fördomarnas och trångsynthetens galler. Jag är inte verkligt fri om jag tar bort någon annans frihet, lika lite som jag är fri när min frihet tas bort från mig. Förtryckaren och den förtryckta är lika berövade sin mänsklighet."

Det var den inställningen som gjorde att Sydafrika, genom att välja försoningens väg i stället för hämndens, kunde bli ett föredöme för hela världen.

Nelson Mandela hade en blygsam och återhållsam karisma som verkade mycket kraftfullare än den yvigaste vältalighet. Jag hade själv tillfälle att möta honom några gånger, och det är oförglömligt.

Jag har träffat både hårdföra boerledare och svarta radikaler som bara haft lovord för Mandela.

Oron är nu stor i Sydafrika, som befinner sig i en brytningstid. De ideal som Mandela, och så många med honom, ville skulle bygga det nya Sydafrika, verkar rinna bort. I stället ser man växande klyftor, korruption och våld breda ut sig.

Störst anledning till oro har nog ANC och dess ledning, med president Zuma i spetsen. Regeringspartiet mobiliserar mycket stöd genom att vara befrielsens och Mandelas parti. Och hittills har Mandela alltid funnits där för att bekräfta detta. När han är borta är det fritt fram att ifrågasätta vad dagens ANC verkligen står för.

Mandelas anda behövs i politiken, nu så väl som någonsin förr. Det gäller Sydafrika, som står inför avgörande politiska vägval. Det gäller världen, där en rad konflikter, med etniska komplikationer, formligen skriker efter en försoningspolitik i Mandelas anda. Låt oss hoppas att undrens tid inte är förbi.

Nelson Mandela.