Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Mer matte och fler skolår - eller rätt resurser till lärarna?

Annons

När vi lämnade mellanstadiet var vår lärares meddelande tydligt: "Jag kommer aldrig att glömma er. Och om jag någonsin ser er röka eller dricka alkohol kommer jag ringa era föräldrar".

Så lämnade vi varandra, vår mellanstadielärare och vi.

Då hade vi haft honom i tre år och vant oss vid klara och tydliga regler, raka puckar och nolltolerans för störande beteenden på lektionerna. I och för sig var det ingen som hade en smartphone som kunde pocka på uppmärksamhet under lektionstid på den tiden. Men vi lärde oss tidigt att vara tysta och uppmärksamma på hans lektioner. Åren gick och ibland stötte jag på honom. En gång till och med när jag tjuvrökte. Gissa om jag var snabb att kasta den ciggen? För jag tvivlade inte en sekund på att han faktiskt skulle ringa hem till mamma och skvallra, trots att jag var typ 25 år då.

Jag tänker på min gamla lärare ibland när skolan tas upp till debatt. I valet i höst är skolan en het potatis och det kanske inte är så konstigt. Senaste Pisa-undersökningen, som kom i veckan, visar att svenska skolan fortsatt har stora problem. Lösningar: Löfven vill införa obligatorisk gymnasieskola om han vinner valet, alliansen vill införa en extra mattetimme för alla högstadielever.

Om ett par år börjar mitt äldsta barn i skolan. Då har hon minst nio år framför sig i den svenska skolan och en stor del av hennes framtid kommer att utstakas där. Vilka hinder kommer hon möta på vägen mot en eventuell högre utbildning?

När jag tänker på mina barns kommande skolgång är det varken antalet år i grundskolan eller antalet mattetimmar som jag funderar över. Det är vilka lärare de har turen att tilldelas. Bland de vänner jag har vars barn går i skolan är lärarna ett hett samtalsämne. Rätt lärare kan lyfta en hel klass. Fel kan stjälpa den.

Det pratas ofta om att vi behöver fler ingenjörer. Det lockas med bland annat höga löner. Men tänk om vi i stället kan ge lärarna den status och de resurser som de förtjänar och behöver, så de orkar lyfta våra barn till att vilja bli ingenjörer?

Jag träffade min mellanstadielärare på ett barnkalas i somras. Lite naivt tänkte jag att jag nog var mig rätt så lik och att han skulle känna igen mig. Det gjorde han inte. Det ringde ingen klocka alls. Bara när jag rabblat ett antal gamla klasskompisar nickade han lite lätt som ett 'ja just det, ni ja'.

Jag insåg att jag nog hade kunnat röka klart den där ciggen.

Och jag inser att om mina barn får lärare som honom så kan jag vara lugn.