Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mer temperament skulle inte skada

Undrar just om det finns någon som kan reta upp Fredrik Lindström. Jag tror nämligen han skulle må bra av det. Bli lite förbannad. Få adrenalin. Visa temperament.

Annons

Fredrik Lindström gör sällan det. Han är den snälle killen som charmar alla och ler. Är helnöjd över en femteplats i världscuppremiärer och som omvänt inte grämer sig över att en kastvind tog skottet som annars hade gett honom andraplatsen.

Utifrån hans sätt att vara går det därför ställa sig frågan: Förfogar han över den rätta vinarskallen? Är han en nog dålig förlorare för att slutligen ta klivet och bli en Fourcade, Svendsen eller Björndalen?

Framtiden ger oss svaret, men att döma av onsdagens insats har han ingredienserna. Farten finns. Stabiliteten i skyttet likaså, men siffror över total tidsåtgång på skjutvallen vittnar om fler detaljer att slipa på. Här var han 40:e man. Som en jämförelse kan vi nämna att norrmännen Böe, Svendsen och Björndalen var femma, sexa och sjua i samma moment.

Kanske är det tidigt att göra djupare analyser efter bara ett lopp, men det vi kunde se av onsdagspremiären var att Emil Hegle Svendsen aldrig kom i trångmål trots kastvindarna. Han är fullproppad med självförtroende. Var ensam om att skjuta fullt och vann i Östersund för sjunde gången. Det är ruggigt imponerande.

I ärlighetens namn var det samtidigt svårt. Tillfälligheter spelade in med vindar, och en sugande kuperad bana som till slut gav mjölksyrestinna ben. Flera klagade efteråt över att den hårda banan dessutom blev ännu tuffare av tung, blötföreliknande snö. Inte ens i utförsbackarna gavs någonting gratis.

Alla superlativer är för länge sedan använda kring legenden Ole Einar Björndalen, som vid snart 41, ändå fortsätter hålla toppklass. Tre bom var, enligt egen utsago "lite för mycket", men han åker som en ung gutt och sjätteplatsen bara sekunden bakom Fredrik Lindström är ett resultat som det går häpna över. Det borde inte vara möjligt rent fysiologiskt.

Med distansloppen kom också publiken i större skara. Runt 3 000 personer på läktaren skapade en både ljudligare och mer festlig inramning. Flaggor vajade. Ja till och med Nippons röda klot på vit botten förgyllde publikplatsen där jubelropen ändå var högst när Fredrik Lindström sköt fullt i två av fyra serier.

Gör han det igen på lördag i sprinten kan han ta den seger som både han själv, vi supportrar och inte minst svenskt skidskytte så väl behöver.

För framgång är vad vi suktar efter, åtminstone för att någon gång emellanåt få slippa se de allra bredaste norska leendena. Inte så att vi är missunnsamma. Men kanske är vi lite avundsjuka över alla norska triumfer och därför extra segersugna när tävlingarna avgörs på vår egen hemmaplan.