Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

MichaelSchahine

– Jag skulle vara desperat om jag lämnade Jämtland. Det här är mitt hem. Dessutom klarar jag mig numera inte utan älgjakt, säger Michael Schahine. (Uttalas Maikel Schahin).
Sedan knappt ett år är han vd för det stora transportbolaget Reaxcer.
Men han kunde lika gärna suttit på en militär anläggning i USA.

Annons

Michael Schahine föddes 1962 i en liten kristen by på ett berg i centrala Libanon.

– Det var slags konstig oas. Libanon är ett otroligt kuperat land så inte ens när inbördeskriget bröt ut 1975 märkte vi något Och då ligger Beirut mindre än tre mil bort, säger Michael.

Hans kontor på Hagvägen i Östersund är rätt spartanskt inrett. Själv är han snyggt klädd och en riktigt rolig prick med massor att berätta. Och det är inte alltid kavajen sitter på. Nyligen satt han tolv timmar i en timmerbil för att lära sig hur det jobbet fungerar. Då var det overall som gällde.

Under uppväxten i Libanon var Michael ofta i Florida.

– En stor del av släkten fanns och finns där och i slutet av 1970-talet blev det för farligt att återvända till Libanon, berättar Michael som i USA utbildade sig både inom elektronik och ekonomi.

Och innan Michael ens var klar med studierna blev han chef för en restaurangkedja med 452 anställda.

1984 åkte han till Cypern för att kunna träffa sin pappa som vägrade att lämna det krigshärjade hemlandet.

I turistorten Ayia Napa fanns en kvinna, Åsa Bergström, från Nyhem i Bräcke, på semester.

– Vi blev helt enkelt tokförälskade och 1990 gifte vi oss hemma i Fort Lauderdale. Det var också enda sättet att få Åsas pappa Göran att komma dit. Naturligtvis var mamma Elsa samt systrarna Maud (numera Bernhagen) och Eva (numera Aliris) med, berättar Michael som på den här tiden arbetade avancerade elektroniska system som bland annat automatiserade mycket på lyxbåtar.

Ett par år efter bröllopet kom ett samtal från Sverige. Ett samtal som skulle förändra allt. Åsas mamma Elsa hade drabbats av cancer.

– Åsa flög hem med första bästa plan och jag kom snabbt efter men det gick snabbt. Bara en kort tid senare dog Elsa, berättar Michael Schahine som nu tog sig en ordentlig funderare på framtiden.

Åsa ville inte återvända till USA och för mig kändes det rättvist att prova lyckan här, då Åsa gett oss sex år i USA, säger Michael Schahine som inte kunde ett ord svenska och inte hade en aning om vad han skulle sysselsätta sig med.

Och det fanns en hel del tvivel. I Florida träffade Michael en svensk kvinna som berättade om reserverade svenskar med norrlänningar som absolut mest svåråtkomliga och ett väldigt kyligt klimat.

När Michael landade på Frösön gav han sin bekant rätt.

– Det var 16 grader kallt och jag kunde inte ens andas, skrattar Michael som åkte till Nyhem och svärfar Göran.

– Det blev rätt komiskt. Jag kunde ingen svenska och Göran inte engelska. Vi satt på varsin sida bordet och bockade åt varandra, berättar Michael.

Plötsligt blev det ett väldigt liv ute på gården in kom en kille och undrade om Michael var ”the guy from Miami ?”

– Ute på gården stod 15 snöskotrar. De tvingade på mig en vägverksoverall och satte mig på en skoter. Herregud jag hade nyss landat och var alldeles disorienterad där vi körde i skogen. Plötsligt kom vi till ett stort tält och där blev det världens kalas. Folk presenterade sig och ville prata och jag bara undrade vad Susanne där borta i Florida pratat om. Nu är gänget från Nyhem mina kompisar för livet, säger Michael Schahine.

– När jag landat i Sverige förstod jag att jag måste lära mig svenska och att jag måste ha ett jobb. Därför kontaktade jag rektorn i Bräcke och undrade om jag kunde få undervisa i engelska. Hon tittade på mina betyg och sa att ”du kan mycket matematik du så det blir engelska och matte för dig”, berättar Michael som ett par veckor före skolstarten fick två matteböcker på svenska.

– Oj, oj oj. Jag förstod inget men en ekvation är en ekvation och allt eftersom lärde jag mig ord för ord. Det här var på komvux och trots att jag pratade engelska frågade eleverna på svenska. Jag var tvungen att lära mig förstå, säger Michael Schahine.

Tre år arbetade han som lärare. Det två sista med elektronik och datorteknik på gymnasieskolan.

– Det var bland de bästa jobb jag haft. Att arbeta med eleverna och tillsammans lösa större projekt var väldigt inspirerande, säger Michael som 1996 sökte jobb på Ericsson.

Efter två år var han en av cheferna. När Solectron tog över valde han att fortsätta inom Ericsson. Nu i Kista.

– Det blev fem år och fem chefstjänster i Stockholm men det är inte min typ av ställe och vi ville flytta tillbaka till Jämtland för att barnen skulle få växa upp här, säger Michael Schahine.

Barnen är Kalle, i dag 10 år, och Erik, 5 år.

Tiden när Michael och Åsa funderade på att flytta hem igen blev dramatisk.

– Jag blev kontaktad av det amerikanska försvaret som ville att jag skulle arbeta i Arizona under tre år för att utveckla ett system som man köpt av Ericsson till USA:s flotta. Det skulle ge så mycket pengar att jag aldrig skulle behöva jobba mer. Jag skrev under kontraktet men svaret dröjde för chefen där borta var på semester, berättar Michael Schahine som när han gick där och väntade helt överraskande blev erbjuden två chefsjobb i Jämtland.

– Åsa och jag satt uppe en hel natt och funderade. Det som avgjorde var barnens uppväxt och jag tog ett jobb på Solectron som skandinavisk utvecklingschef. Världen blev mitt arbetsfält. Jag har ett väldigt stort behov av utmaningar och vill hela tiden utvecklas, säger Michael Schahine.

tog Flextronics över och livet blev inte lika roligt längre. Michael såg en annons om chefsjobbet på Reaxcer och på den vägen är det. Ett stort hopp från den mest kvalificerade elektronik till lastbilar och grävmaskiner.

– Jag trivs väldigt bra. Här finns makalös kompetens och från dag ett har jag sagt att vi ska bli ett företag i världsklass. Det är också fantastiskt roligt att arbeta tillsammans med de 240 åkerier som äger företaget, säger Michael Schahine som alltså blivit en ”riktig” jämte. För sex år sedan började han jaga älg.

– Nu kan jag inte leva utan älgjakt och det har blivit en åtta–nio fällda djur under åren, säger Michael som har tät kontakt med släkten i Florida. Hans mamma brukar vara på besök i Böle en månad per år. Pappa har varit här två gånger.

– En dag besökte vi Badhusparken och jag föreslog en promenad på isen. Pappa i sina italienska skor vägrade att gå ”på vattnet” som han uttryckte sig, men när han såg att isen bar en traktor provade han lite försiktigt. 50 meter från land sprack isen så det small. Jag har aldrig sett en 75-åring springa så jävla fort skrattar Michael Schahine som när han är ledig ofta tar fram en av sina sex gitarrer.

– Jag gillar att spela blues och var med i flera band i Florida men annars handlar fritiden mest om att skjutsa barn. Så är det väl för alla småbarnsföräldrar, säger Michael Schahine.