Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Miljöpartiet de gröna och omogna

Annons

Bilden av ett grönt och omoget parti har åter förstärkts efter Miljöpartiets kongress i helgen. Som parti betraktat är Miljöpartiet lite av en tonåring. Ständigt pendlandes mellan barnsligheter och förståndigt vuxenliv.

Poäng till Miljöpartiet för en ambitiös miljöpolitik. Ingen kan ta det ifrån er. Poäng till Miljöpartiet för att man lämnat en utdragen ut ur EU-debatt.

Men i partibok och valmanifest finns tyvärr både flum och barnsligheter kvar. Något språkrören Wetterstrand och Eriksson försökt sudda ut men som åter förstärks efter Fridolin och Romsons entré.

Miljöpartiet vill fortfarande utveckla ett ekonomiskt system utan tillväxt. En obegriplig ståndpunkt som raserar politikens möjligheter att reglera vinnare och förlorare vid ekonomiska omställningar.

Genom ett förslag på 35-timmars arbetsvecka är man dessutom på god väg att förverkliga den visionen. Kortare arbetsdagar med bibehållen lön betalas genom hål i den offentliga sektorns ekonomi och en minskad lönsamhet för företagen.

Enligt RUT (Riksdagens utredningstjänst) innebär Miljöpartiets förslag om en 35-timmars arbetsvecka minskade skatteintäkter om 150 miljarder kronor. En saftig summa pengar som istället hade kunnat användas till satsningar på den gröna omställningen. Miljöpartiets välkända hjärtefråga.

Man undrar hur Miljöpartiet tänker. Ska en sjuksköterska gå hem i sjunde timmen när de knappt hinner gå hem efter åtta timmar. Var finns sjuksköterskorna som ska börja arbeta i den sjunde timmen?

Samhällets utmaningar de kommande åren är dessutom inte att vi som befolkning arbetar för mycket. Tvärtom måste vi arbeta mer och i en högre ålder. Annars kommer ekvationen för en bibehållen välfärd och pensioner inte gå ihop.

För företagen blir det inte heller någon dans på rosor att ersätta den förlorade arbetstiden. Sju medarbetare som minskar sin arbetstid skapar tidsmässigt utrymme för en ny heltid på 35-timmar. Men kostnaderna för åtta medarbetare står kvar - med arbetsuppgifter som tidigare kunnat lösas av sju. Arbetsgivaravgifter och löneskatter ska också betalas. Sen ska rätt kompetens hittas.

Resultatet är ett företag som står kvar med bibehållen produktion men med ökade kostnader. Utan Miljöpartiets förslag skulle företaget kunna anställa en åttonde medarbetare när löneutrymme fanns. Den medarbetaren skulle få till uppgift att utveckla företaget och bidra till ökad tillväxt. Tillväxt ja, det där som Miljöpartiet helst vill slippa.

Köper man Fridolins ledighetslinje tvingas man alltså betala för att näringslivet måste försvara sin position istället för att utveckla den.