Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Min 86-åriga moster fick ingen färdtjänst

Annons

Jag skriver från Sveriges största tätort, eller förvisningsort, som min pappa brukar benämna Stockholm.

Många med mig flyttar från glesbygden. Men jag har en moster i Bräcke kommun som går mot strömmen. Hon har flyttat från Stockholm tillbaka till landsbygden.

Vi kan kalla henne Svea. Hon är 86 år och frisk som en nötkärna. Hon bor i sitt barndomshem, dit hon flyttade tillbaka för 25 år sedan.

Huset som är rödmålat med vita knutar, ligger högt belägen i utkanten av en by. Hänförande utsikt över en av Jämtlands vackra sjöar. Som en dröm kan man tycka, drömmen om att återvända hem.

Fast det är ganska långt till affärerna. Närmaste samhälle, stort som mitt kvarter här på förvisningsorten, ligger en och en halv mil bort. Dit måste hon ta sig för att handla mat.

Det kan vara besvärligt eftersom Svea inte kör bil. Det gör inte så mycket, man kan ansöka om färdtjänst. Så här står det att läsa på Bräcke kommuns hemsida:

"Du som på grund av varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder inte kan använda kollektivtrafiken är berättigad till färdtjänst."

Svea är trots sina 86 år vid god fysisk vigör, men vi ska inte göra oss några illusioner. Hennes ålder sätter förstås gränser för vad hon orkar.

Även om Svea nog gärna skulle vilja kan hon förstås inte förflytta sig uppför den kilometerlånga backen med en matkasse. Det är förvisso en trevlig promenad. Speciellt under sommarhalvåret då det går att se grusvägen framför fötterna.

Men man får anta att hon inte orka bära med sig mer mat och förnödenheter än vad som räcker över dagen. Och hon kan ju inte åka turen alla dagar i veckan, om nu bussen skulle göra det. Det är orimligt. Det begriper ju alla och envar.

Det är förstås vad man kommer fram till när Sveas överklagan ses över. Den hon gjorde efter avslagen ansökan om färdtjänst i Bräcke kommun.

Det sägs att uppkopplingen inte alltid fungerar så bra på landsbygden. Kanske kom handläggaren inte åt den tydliga informationen som står att finna på kommunens hemsida?

Någon koppling fattades i alla fall när de kom fram till att Sveas ålder inte är att räkna som ett varaktigt (funktions-) hinder för hennes förmåga att på egen hand göra följande:

Kliva på bussen som tar henne till samhället, runt 7-snåret på morgonen.

Handla mat för dagen.

Hitta någonstans att vänta i fyra timmar innan bussen går tillbaka.

Promenera den dryga kilometern i uppförsbacke, bärandes på en matkasse, på en väg utan vare sig vägren eller belysning.

Upprepa manövern var och varannan dag, för att täcka sina sammanlagda inköpsbehov.

Det är inte bara i Sveas backe det går utför.

Stockholm – en förvisningsort, en ort dit man förvisas utan möjlighet att ta sig därifrån? Tja, döm själva.

Sara Torstensson Tynelius

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel