Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ministern och hans förmynderikompisar

När en S-minister och en lobbyorganisation skriver om att dra tillbaka försök med gårdsförsäljning kan man kritisera både argumenten och framförandet.

Annons

I helgen skrev Gabriel Wikström, den nya ministern i folkhälsa, en debattartikel tillsammans med nykterhetsförbundet IOGT-NTO:s ordförande Anna Carlstedt. Där slog de fast att de drar tillbaka förslaget om att prova gårdsförsäljning av alkohol i tre län och att de lägger undan den utredning som den förra regeringen beställde på ämnet. Omsorgen om folkhälsan går först, konstaterar de redan i rubriken, och ägnar sedan 90 procent av själva artikeln åt att prata om hur farligt och dåligt det är med alkohol.

Det finns två problem med den här texten. Det första är själva tesen. Det är helt enkelt ett orimligt påstående att hävda att om tre små experimentella svenska vingårdar får sälja sitt isäppelvin för 650 kronor litern ute på en gård i Sörmland kommer den svenska folkhälsan gå under. Särskilt inte med tanke på att det i majoriteten av andra länder går att köpa alkohol i matbutiker utan att de för den sakens skull har förfallit. Gårdsförsäljning skulle möjliggöra att några högkvalitativa producenter på landsbygden fick möjligheten att sälja sina ofta dyra produkter på plats. Wikström blåser upp frågan till absurda proportioner. Det behöver inte finnas någon motsättning mellan att utveckla mathantverk och att arbeta förebyggande mot alkoholskador.

Det andra anmärkningsvärda att lägga märke till här är att en minister skriver en debattartikel med en ordförande för en lobbyorganisation. IOGT-NTO är en intresseorganisation vars syfte är att försöka föra fram en viss fråga och påverka politiker och opinionen i en viss riktning. Dessa har givetvis all rätt i världen att existera och driva sina frågor, men det anses sunt att politiker lyssnar, förhandlar, men ytterst håller sig självständiga från dem. Så tydligen inte här. Här är det helt i sin ordning att lobbyister har ministerns öra. Bara det gäller en god sak kan de i praktiken vara ute och skryta på nätet om hur mycket inflytande de har över våra politiker. Så borde det förstås inte vara, oavsett vilken lobbyorganisation det gäller.

Wikström och Carlstedts artikel är problematisk i utförandet vad gäller vilka som står som författare och verklighetsfrämmande i sin argumentation. Staten måste söka en balans mellan förmynderi, eget ansvar och att skydda oskyldiga från att utsätta för andras missbruk. Det är inte helt säkert att den balansen är optimal just nu.