Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord: Alice Sjödin, Östersund

Strax innan påsk, söndagen den 1 april 1928, föddes Alice hemma på gården i Holmnäs. På långfredagen, den 10 april 2020, somnade hon in efter ett långt liv fyllt av sång, omsorg, värme, stark gudstro och kärlek till sin familj.

Alice hade elva syskon och de växte upp i Holmnäs utanför Umeå. Föräldrarna drev jordbruk och barnen fick tidigt lära sig att hjälpa till. Hennes uppväxt har präglat henne mycket. Hon var aldrig rädd att hugga i och hade en ovanlig förmåga att få extremt mycket gjort. Hon var en virvelvind som alltid ville hjälpa till och hon sa aldrig nej om någon bad om hjälp. Med sina gröna fingrar var hon sällan sysslolös och hon har alltid haft en välskött rabatt fylld av vackra blommor. Att plocka bär var något hon gärna ägnade sig åt. Alice hade alltid en bärplockare och en hink i bilen, redo att ta vara på det som hon sprang på. Hon städade och fixade hela tiden, emellanåt till Herberts förtvivlan när något papper försvann. Alice tyckte om att resa och tog med sig Herbert till alla jordens hörn.

Som 16-åring flyttade Alice till Södertälje för att börja på Hagabergs folkhögskola och det var där hon träffade sin Herbert. Hennes osedvanligt vackra röst uppskattades och chefen för Kungliga operan handplockade henne för att ge henne lektioner. Han gav henne en plats på operan med orden ”Operan är en värld av vassa armbågar, men vill du satsa kommer du att gå långt”. Alice valde att följa sin man framför en karriär på operan och de flyttade till Öland när Herbert fick sin första lärar- och kantorstjänst.

Så småningom landade den nya familjen i Östersund där EFS-kyrkan var deras andliga hem. Herbert och Alice spelade och sjöng ofta i kyrkorna i Jämtland. När barnen kom var Alice hemma under många år och när yngste sonen närmade sig skolåldern började hon jobba som undersköterska. Det var ett arbete hon trivdes med. Alice och Herbert fick tre barn, tio barnbarn och en liten ängel som fick namnet Charlotta efter Alice mamma. Tre barnbarnsbarn har kommit till världen och ett fjärde är på väg.

Hur beskriver vi Alice på ett rättvisande sätt? ”Hon var stark och samtidigt skör, som en silverpingla. Sådan vill jag bli när jag blir gammal.” Det är nog några av de vackrare orden om Alice vi har hört i samtal med andra under den tid som har gått sedan hon lämnade oss. Ord som generös, varm, vacker, glad, färgstark och omtänksam dyker upp när vi tänker på vår mamma, svärmor, farmor, mormor och gammelmormor. Barnbarnet Hanna skrev om sin farmor på Instagram; ”Du lärde mig att skratta mig ur de allra flesta situationer, hur man gör omgivningen till en inbjudande plats för alla utan förväntningar, hur man ständigt tjänar andra och att älska osjälviskt i tro – må detta aldrig lämna denna jord. Om någon bokstavligen lyste som en stjärna så var det du, men det är omöjligt att beskriva din lyskraft för någon som aldrig har träffat dig. Jag är så tacksam över att ha haft dig i mitt liv ända till nu. Ditt ljus kommer aldrig att sluta lysa inom mig, men jag saknar dig oändligt redan”.

Det var en fröjd att få höra Alice sjunga. Nu sjunger hon i den himmelska kören och här på jorden får vi inte längre höra hennes vackra stämma igen. Alice lämnade det här livet i bön, lugnt och stilla efter en kort tids sjukdom, sörjd och saknad av en stor familj.

Louise, Mikael och Olof