Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord: Anders Nilsson, Västerkälen

Den 18 november 2017 lämnade Anders Nilsson i Västerkälen oss i stor sorg och saknad.

Anders föddes den 27 oktober 1942 hemma i Västerkälen, där han sedan skulle komma att

bo och verka under hela sitt liv.

Anders gick 7-årig folkskola på Nyheden, Krokom, och gick sedan handelslinjen på Östersunds Praktiska Realskola. Efter realexamen arbetade han några månader som kontorist på Waplans mekaniska verkstad för att sedan gå ett år på Torsta Lantmannaskola för att förbereda sig inför sitt liv som bonde på hemgården.

1971 tog Anders efter faderns hastiga bortgång över gården, en uppgift som han tog på största allvar, utvecklade verksamheten, byggde nya ekonomibyggnader och skötte underhållet av husen på ett föredömligt sätt. Han verkade som bonde fram till år 2009, då alla djur såldes och systersonen Per övertog gården.Under sin tid som bonde tog han emot många praktikanter och även PRAO-elever från skolan. Dessa fick genom Anders tålmodiga och noggranna handledning goda kunskaper i hur en gård ska skötas och genom detta fick han även många duktiga medarbetare och vänner.

Vid sidan av gårdens skötsel ägnade Anders mycket tid åt sina stora intressen, LRF-rörelsen låg honom varmt om hjärtat och han missade inte en enda LRF-stämma så länge han orkade. Han hade bland annat som uppgift att informera på skolorna om varifrån maten kommer, en uppgift som han klarade galant, och elever som annars klättrade efter väggarna satt stilla och lyssnade på honom.

Hans allra största intresse var dock idrotten. Han följde allt som hände i idrottens värld och var som en levande uppslagsbok när det gällde resultat både på lokalt, nationellt och internationellt plan. Som den idérika person han var, var han en av initiativtagarna till bland annat Jämtkarusellen, St. Olavsloppet och byggandet av idrottsplatsen i Krokom. Hans engagemang för ungdomar som ägnade sig åt idrotten var stort, och han hade alltid ett uppmuntrande ord att säga. Själv spelade han som ung fotboll i KD55 och deltog även framgångsrikt i friidrottstävlingar, men det var som ledare han gjorde sin allra största insats och belönades därför år 2013 med Riksidrottsförbundets förtjänsttecken. I juni 2017 hedrades han dessutom av landshövding Jöran Hägglund med en utmärkelse för sitt engagemang för idrottsrörelsen och för ungdomar i länet och det var med stolthet som han visade upp dessa utmärkelser för folk som besökte honom.

Anders engagemang i samhällsfrågor upphörde aldrig och han hade ända in i det sista idéer om hur saker och ting kunde förbättras. Då sjukdomen gjorde att han hade svårt att röra sig, hittade han alltid sätt att förbättra sin egen och även andras situation. Med anledning av detta ställde han sig positiv till att i sitt sovrum låta installera en kamera, som övervakade att han på natten låg och sov i sin säng, och för att visa fördelarna med arrangemanget ställde han upp på en intervju för tv.

Anders var för mig en mycket älskad broder och han visste aldrig hur han skulle göra nog för att stötta mig och min familj. Mina barn tillbringade alla sommarlov och många jullov hos Anders och mormor Gunhild och de fick här lära sig att arbeta på gården men fick även ta del av gårdens historia och traditioner. När sedan mina barnbarn föddes till världen, var de till minst lika stor glädje för honom som för mig.

Anders hjärta var stort och varmt och han kom alltid ihåg sina vänner på bemärkelsedagar, när de var sjuka eller när de lyckats med något speciellt.

Tomrummet efter honom känns oändligt stort för oss och för alla släktingar och vänner.

Elisabet Perttu, Anders syster