Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord: Anna-Britt Bromée , Klövsjö

Anna-Britt somnade oväntat men lugnt och stilla in, i sängen på kökssoffans plats hemma på Bromées natten mot söndagen den 2 februari, en vecka efter att hon blivit farmor. Livet har sällan ritat en tydligare cirkel åt oss! Anna-Britt föddes den 10/2 1941 som det yngsta av Sara och Karl Erikssons sex barn, efter syskonen Lisbet, Erik, Elin, Sven och Margit.

Annons

Anna-Britt visade tidigt intresse för både det talade och skrivna ordet. Berättelser och historier löper som en röd tråd genom hennes liv. Hon älskade att somna i kökssoffan till ljudet av de vuxnas småprat. Genom god iakttagelseförmåga, skarp blick för detaljer och en enastående förmåga att omvandla sina intryck till ord har Anna-Britt genom åren i såväl vardagliga situationer som i formella sammanhang manat fram bilder för oss andra att glädjas åt och fascineras av.

Efter sin studentexamen 1964 i Östersund gick hon den tio mil långa vägen hem till Klövsjö, den by som hon livet ut värnade om. Hon var butöus i Ängan och på Bräcka och pratade ofta om livet på vallen och om de starka kvinnor hon var omgiven av.

Efter studier i Uppsala återvände hon till Jämtland för att arbeta med sociala frågor. En stor del av sitt liv ägnade hon sig åt politiskt arbete för Moderaterna på kommun- och landstingsnivå. Här kom hennes förmåga att argumentera för sin sak väl till pass, inte sällan med ett inslag av humor. Hon var respekterad och omtyckt, även av sina meningsmotståndare.

Hon var en stöttepelare i glädje och sorg. Alla anledningar till fest och firande var något gott, både stort som smått. Sorg kände hon väl till efter att ha förlorat sin far i tidig ålder och senare i livet även sin mor och sina syskon. Hon var insiktsfull och förtroendeingivande. Hon kunde konsten att föra även de svåra samtalen. Hon gav tröst och hopp. I hennes blick blev man en egen, viktig och kapabel människa. Hon gav var och en känslan av att vara sedd.

1975 gifte sig Anna-Britt med Kjell Bromée och fyra år senare föddes dottern Brita, något som Anna-Britt beskrev som ett mirakel. 1981 inträffade nästa mirakel när sonen Sven föddes. Familjen, släkten och bygden var viktiga i hennes liv och hon var noga med att berätta om tidigare generationer. Hemmets kök var en naturlig träffpunkt och öppet för alla. Man kände sig välkommen och uppskattad när man klev över tröskeln till Bromées.

Vi minns Anna-Britt som en rakryggad person med tydliga åsikter som med slagfärdig humor och finurlig finess delade med sig av sina kunskaper och berättelser. Hon njöt av livet och dess glädjeämnen. Jordgubbar med grädde. Kakaoröra. Värmande solsken. Hundens glada och tillgivna blick. Vi minns henne som kärleksfull och stark, klok, vältalig och intelligent, egensinnig och underfundig. Håttu å grej!

Vi är många, unga som gamla, som har varit med om Anna-Britt. Så länge vi minns och för berättelserna om henne vidare kommer vi inte att förlora henne.

Kjell, Brita, Sven, Kinna och Elisabeth