Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minnesord: Anna-Greta Backskog, Skansudden, Svenstavik

Anna-Greta och jag träffades i Bispgården på skolans arbetsområde i Åsbodarna. Jag som skogspraktikant och Anna-Greta med plantsättning. Vi började tycka mer och mer om varandra, vilket gjorde att vi på ledig tid mer och mer hängde ihop.

Annons

När plantsättningen var över reste jag ofta till Anna-Gretas hem, där jag kände mig välkommen. Hon var från Graningebruk, inte långt från Bispgården.

Emellertid kom vi på hösten långt ifrån varandra – jag på skogskurs i Norrbotten och Anna-Greta på realskolan i Timrå. Våra kontakter uppehölls då med brev.

1953 kom jag in på Skogsskolan och mina friarresor till Folkskoleseminariet i Härnösand blev många.

1954 gick jag ut Skogsskolan och var färdig som skogstjänsteman. I samband med min examen beslutade Anna-Greta och jag att vi skulle förlova oss, vilket också skedde. Jag fick tjänst som skogvaktare åt Bergvik Ala i Överhogdal.

Sedan Anna-Greta tagit sin lärarexamen blev allt enklare. Hon kunde flytta till min skogvaktarbostad i Överhogdal och vi kunde leva tillsammans. Anna-Greta fick tjänst som lärare i Nederhögen och åkte tåg dit varje dag.

Emellertid beslutade vi 1956 att gifta oss, vilket skedde i Klövsjö kyrka den 5 augusti.

1957 fick jag erbjudande om tjänst som skogsinspektor åt Norrskog med uppgift att bilda Bergs skogsbruksområde. Erbjudandet var så lockande så vi beslöt oss för att flytta till Svenstavik.

Den 2 december 1957 föddes vår första son Lars-Erik, som tyvärr allt för tidigt gick bort endast 55 år. Detta tog väldigt hårt på Anna-Greta. Vi fick vår andra son Anders 1961. Samma år fick vi klart vårt fina hem ute på Skansudden.

Under vår tid i Svenstavik fick Anna-Greta lärartjänst i Brånan och sedan i Svenstavik. Många lyckliga år blev det också på fritiden på Skansudden.

Under 1970-talet började vi fundera på att utveckla skidområdet i min hembygd tillsammans med mina bröder. Anna-Greta var ett stort stöd för mig när vi tillsammans med våra söner beslöt oss att bilda aktiebolaget Klövsjöfjäll AB 1975.

Vi började med att utveckla ett planområde i samverkan med fem andra markägare, där vi tog på oss att utveckla Katrina-området. I första omgången blev det 100 tomter. Utbyte av tomter skedde till markägarna, så att vi blev ensamma ägare av resten. Sedan fortsatte resan med hjälp av våra söner Lars-Erik och Anders. Vi insåg snabbt att det behövdes ett servicehus varför vi byggde Katrina Värdshus, som invigdes 1977. Sedan har resan fortsatt i en takt som vi inte kunde drömma om.

Det nu pågående enskilt största byggprojektet fick Anna-Greta inte uppleva i färdigt skick, tyvärr.

Anna-Greta fick i slutet av sin lärarkarriär problem med sjukdomar. Hon var dock stark och klarade det mesta. På ålderns höst kom dock sjukdomar, som gjorde att hon inte kunde bo hemma på Skansudden, vilket hon saknade mycket.

I första hand blev det Bergsgården, men sista dryga året blev det Myltblomman, där hon fick uppskattad hjälp.

Den 7 juni på nattskiftet kulminerade sjukdomen. Tack och lov fanns bra personal, vilka arbetade tillsammans med ditkallade sjuksystrar.

Det blev ambulansfärd till hjärtintensiven på Östersunds sjukhus. Trots personalens professionella insats gick inte Anna-Gretas liv att rädda, som gjorde att hon fick sluta sina dagar den 12 juni genom att somna in lugnt.

Vi, de närmast anhöriga, fick komma och ta avsked av Anna-Greta – fint nedbäddad i sin blåa träningsdräkt.

Maken Lars med familj

Annons