Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minnesord: Anna-Greta Nilsson, Romo, 87 år

Vår fina mamma Anna-Greta Nilsson har lugnt och stilla somnat in.

Annons

Mamma föddes i december 1926 på Mo i Slagsån, som enda barn till Jenny och Gunnar Hallström. Hon växte upp i Hårsta, nära barndomsvännerna Sigrid och Kerstin.

Under hela livet hade mamma tät kontakt med släkten i Uppsala, främst med jämnåriga kusinerna Anna och Maja vilka mamma betraktade som sina syskon. De träffades ofta och de gick gärna på dans! Som ung ägnade sig mamma också åt porslins- och tavelmålning och det är fantastiskt roligt att ha dessa fina alster kvar. Uppväxtåren innebar många ljusa minnen för mamma och hon älskade skolan, att läsa och lära. Matematik och språk var favoritämnena.

Efter realexamen började mamma arbeta som butiksbiträde på Strandbergs i Slagsån. Detta var under den omedelbara efterkrigstiden då det var knapert i många hem. Mammas dröm att studera juridik blev därför aldrig verklighet. När mamma var drygt 20 år tog hon körkort, vilket var ovanligt bland unga kvinnor på den tiden. Hon sparade också till och köpte en alldeles egen bubbla.

Därefter började mamma arbeta på Svenska handelsbanken i Järpen och där stannade hon kvar resten av sitt yrkesverksamma liv, de sista åren som kamrer och kontorschef. Mamma älskade sitt arbete och förutom familj, släkt och vänner var det en viktig del av hennes liv. Tack vare arbetet fick hon möjlighet att studera bankjuridik och hon fick flera nära och kära vänner genom arbetet. Hon hade kontakt med så många olika människor och något som vi tyckte var fascinerande var att lyssna på hur hon som ingen annan kunde svänga från den bredaste jämtska till den mest korrekta rikssvenska, beroende på vem hon pratade med.

I slutet av 50-talet träffade mamma vår pappa Gunnar och mamma flyttade till gården i Romo. De förlovade sig 1959 på Mallorca. Vi har många gånger hört berättelsen om den dramatiska flygresan i en liten DC3:a i dåligt väder. På Nobeldagen 1960 gifte de sig i Frösö kyrka.

Mamma valde att pensionera sig när hon fyllde 62 år. Hon fick då möjlighet att på heltid ägna sig åt intressen som trav, antikviteter och konst samt att umgås med familj och vänner. På somrarna reste hon och pappa gärna till Visby.

När mamma fyllde 70 år fick hon en dator av oss. På den renskrev hon hela manuset till boken Historia och historier från Mo och Prästbordet i Undersåkers församling. Boken var ett projekt som mamma och hennes väninnor drog igång tillsammans. Kunskap som endast fanns i huvudet på dessa äldre damer dokumenterades i boken som de själva gav ut. Ett ovärderligt arbete och minne.

Mamma var den mest omtänksamma och generösa människa man kan tänka sig. Hon har alltid ställt upp till hundra procent för oss – och för många andra. De sista sex åren tillbringade hon på Solsidan, Notvallen, i Järpen. Där fick hon den bästa omvårdnad och samvaro. På Solsidan arbetar de mest fantastiska människor och det har vi och mamma varit så oerhört tacksamma för.

Vi saknar vår mamma.

Döttrarna Ann-Helene och Bitti