Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord: Anna Persson, Hackås

Den 4 januari 1927 föddes Anna Lundkvist i Mo, Hammerdal, äldst av sex syskon.

Anna som var glad och utåtriktad fick efter åren i skolan anställning hos Konsum. Hon blev snabbt omtyckt av både kunder och arbetsgivare.

I mitten av 1940-talet träffade Anna Einar Persson från Östnår i Hackås. Tycke uppstod och efter en tid flyttade paret ihop, till en början i Nybodarna. De gifte sig 1946 i Hackås kyrka och Anna fick efternamnet Persson.

Året efter köpte de den gård som Einars farbror ägde och sedan stod det inte på förrän man hade djur i ladugård och stall. Det innebar arbete årets alla dagar, med kor som skulle mjölkas och med foder som skulle bärgas. Einar var en driftig man med många sysslor vid sidan av arbetet med gården, men Anna med sin outsinliga energi klarade lätt av den dagliga driften på gården.

1948 drabbades Einar av polio och var långa tider inlagd för behandlingar på sjukhus och på vanföreanstalten i Härnösand. Han återhämtade sig aldrig riktigt från sjukdomen men gjorde sitt yttersta, efter förmåga i arbetet på gården. Hur mamma orkade har vi barn undrat många gånger.

1968 avvecklades djurhållningen och Anna återgick till sitt gamla arbete i butik och i industriföretag på orten. Nu föddes också tankar på egen verksamhet och den 1 juni 1972 invigdes kiosk och gatukök. Anna blev ”Anna på kiosken” för alla och känd långt ut över kommun- och länsgräns. 1981 till 1982 byggdes gatuköksdelen ut med serveringsplatser inne.

Glad, pratsam, serviceinriktad som få och oerhört vänlig. Många åkte till kiosken bara för att få en pratstund, köpa korv eller hamburgare och en given succé blev hennes starksenap som det pratas om än idag. I femton år drev Anna sin rörelse tills hon sålde den 1987.

Efter flera års sjukdom gick Einar bort 1991 och Anna flyttade till Östersund.

Hon älskade sin lägenhet, städade och pyntade så länge krafterna fanns och sedan hjälpte vi andra till. Hon var tacksam för det och gladdes åt varje besök tills det inte fungerade med eget boende och det sista dryga året bodde hon på Treklövern i Åsarna där hon fick den bästa vård.

Samtidigt som hon flyttade dit kom pandemin. Efter tre månader blev det besöksförbud tills sommaren kom och vi kunde ses ute. Det var en prövningens tid för oss alla, men som alltid var hon glad när vi kom. Efter sommaren såg vi mer och mer hur hon resignerade. Hon ville så gärna – fåle dekk heim över dan, som hon sade.

Men, pandemin satte stopp för det och den 15 februari avled Anna. Vi var alla samlade de sista dagarna, inför det oundvikliga.

Så oerhört fattig världen kan bli på ett ögonblick, så sorgligt för oss, men så skönt för henne att få återförenas med sin mamma som hon pratade om de sista dagarna.

Inger och Sverker med familjer