Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord: Arne Bångåsen, Bångåsen

Idrottsprofilen Arne Bångåsen, från Bångåsen i Offerdal, har avlidit. Han blev 69 år gammal. Offerdals skidklubb sörjer en mycket kär vän och en omåttligt uppskattad och populär ungdomsledare.

Annons

Jag minns en mörk måndagskväll i januari. Ett myllrande liv där utanför vallaboden på Änge idrottsplats. Barn överallt, från nybörjare till små proffs. Och mitt i allt en liten, spenslig man som barnen skockades runt. Deras frågor och olika önskemål haglade i luften och Arne svarade och hjälpte alla som ville. Men trots allt tumult behövde vi inte vänta länge. När han upptäckte våra nya ansikten i mängden kom han fram och började prata. Nyfiken och intresserad av vilka vi var. Från detta ögonblick kände vi oss välkomna i klubben, mycket tack vare den speciella atmosfär som Arne spred omkring sig. Han hade en unik förmåga att få människor att känna sig uppskattade och sedda. Och att trivas.

Några fler av alla minnen som ligger kvar och berättar något om vem han var…

En liten flicka hade lite svårt att hänga med i de andra barnens tempo på rullskidträningen. Arne, som redan var märkt av sjukdomen och hade svårt att åka själv, körde då bredvid henne i sin bil hela turen. För att hon inte skulle känna sig ensam och rädd. Det gick inte så fort där på vägen men Arne blev aldrig otålig. Han hade alltid tid, alltid ett lyssnande öra och uppmuntrande ord för alla som behövde det.

En pojke drömde om att komma in på skidgymnasiet. Fast det verkade så hopplöst, kompisarna hade ju kommit mycket längre i sin utveckling. Men då fanns det en som envist trodde på honom, uppmuntrade och fick honom att tro på sig själv och sin dröm. Att alltid stötta men aldrig pressa. Det var Arnes sätt.

44 år som ledare i klubben. Tanken svindlar. Han stod där inför varje träning, vecka ut och vecka in, oavsett väder eller hur många eller få barn som kunde tänkas komma. Vi som är kvar har nu en utmaning i att bygga vidare på det Arne byggde upp, hans livsverk. Det är nu inte så lätt, för människor som Arne dyker inte upp ofta. Och vi övriga har ibland lätt för att glömma de medmänskliga värderingar som drev Arne och gjorde att vår klubb blivit så populär bland barnen i Offerdalsbygden. Men om vi påminner varandra lite då och då kan vi få Arnes ande att sväva vidare bland nya generationer små och stora skidåkare. Det måste vi göra.

Jag är glad att jag fick lära känna Arne ännu innan sjukdomen hann få fäste i hans kropp. Jag är också glad att han fick vara med och uppleva då hans klubb förärades kommunens utmärkelse som årets förening. Vi glömmer inte lyckan i hans ögon den kvällen, för bara ett år sedan. Och även om det bitvis har varit sorgligt är vi glada att, åtminstone i någon mån, ha varit med och följt Arne under hans sista svåra resa på sjukdomens väg. Att få uppleva hur han mitt i allt det svåra lyckades behålla sitt ungdomliga och nyfikna sätt. Och glimten i ögat, den fanns där ända till slutet.

Våra tankar är med hans familj och anhöriga. Inte minst Rosita, som har gjort allt som står i en älskande dotters makt för att göra Arnes sista tid på jorden så fin som det bara var möjligt. Och det lyckades hon med.

Offerdals skidklubb

genom Peter Novak