Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord: Arne Isacsson

Ibland är det som blixten slår ner och allting förändras och ingenting blir sig mera likt. Vår pappa gick hastigt bort efter kort tids sjukdom torsdag 12 juni.

Annons

Han har varit en central gestalt och navet i många människors liv. Trots många slitsamma år som anläggningsarbetare på olika kraftverksbyggen med ständiga uppbrott och nya bostadsorter så fick Han efter pensioneringen komma till sin rätt och Änge blev hans oas i livet. Där fick han blomma ut med sin kreativitet och skapandeförmåga när huset kom i hans ägo.

Aldrig att Han klagade över livets vedermödor utan Han ägde förmågan att se och glädjas över det enkla i tillvaron. En god bok, potatislandet, fiske, snickarboden var en del som ägnades hans vakna tid. Kreativ och uppfinningsrik var Han och snabb till handling. Ingenting var omöjligt och alla områden behärskade Han, från snickerier till korsord.

Humor och generositet var pappas kännetecken ända fram till slutet.

Pappa var sin egen hushållerska  med blommor som slog vilken florist som helst på fingrarna. Inomhus såg det ut som en botanisk trädgård. Matlagning var också en passion med kams som främsta önskemål från barnens sida.

Ett genuint sportintresse gjorde att han aldrig tyckte att livet blev tråkigt – kunde följa alla sportevenemang på tv och då avkrävdes av övriga familjemedlemmar absolut tystnad, ingen fick störa.

Han var allmänbildad och politiskt intresserad och ingen nyhetssändning gick honom förbi. Intresset för omvärlden sviktade aldrig och även nyhetsstunderna var heliga.

Efter vår mammas bortgång för nio år sedan har Han stått ensam men funnit stor tröst i din egen livsfilosofi att livet blir vad man gör det till. Drivkraft fick Han genom att ligga på sängen och fundera ut olika projekt i snickarboden.

Fem barn hade han fostrat och väglett genom livets snårigheter. Trots många års knappa omständigheter satte han alltid barnens och familjens ve och väl i första rummet och hans generositet visste inga gränser.

Det kommer att bli tomt efter vår käre far, men han kommer alltid att finnas vid sidan om oss och tala till oss genom andra kanaler så att hans minne lever kvar.

Nu får han sova bredvid sin kära Olga och cirkeln är sluten.

Tack för allt!

Majvor, Monica, Mats, Staffan och Marie