Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minnesord: Arne Pettersson, Börjesjö och Östersund

Vår käre far har lämnat oss i stor sorg och saknad.

Annons

Han var son till Nelly och Per-Werner Pettersson och äldst av fyra syskon. Efter avslutad skolgång började han sitt arbete på gården och i skogen. Han träffade sin blivande hustru, vår mor Maggie, född Cassel, från Kisa i Östergötland. De gifte sig nyårsafton 1955 och bosatte sig på gården i Börjesjö, där de tillsammans arbetade både på gården och inom föreningslivet i bygden. Vi blev tre syskon, Kjell bosatt på gården i Börjesjö, Eva bosatt i Östersund och Karin bosatt i USA.

Eftersom far var född och uppväxt i ett jordbrukarhem fick han tidigt delta i arbetet på gården. Han utbildade sig på Torsta lantbruksskola och även på Halåsens skogsbruksskola. I mitten av 60-talet övertog han föräldragården där skogsbruk bedrevs och var den huvudsakliga inkomstkällan. Han arbetade även utanför gården och var under sommarmånaderna under cirka 20 år engagerad i stiftelsen Expo Norr, där han ansvarade för högtalarutrustning, affischering med mera. Han utförde även ungskogsröjning åt andra skogsägare i bygden.

I gårdsarbetet var han teknikintresserad och en av de första i bygden som skaffade motorsåg redan i början av 1950-talet och senare införskaffades även röjsåg. Han var väl insatt i jord- och skogsbrukets förutsättningar och ekonomiska möjligheter såväl praktiskt som teoretiskt samt kunnig i snickerier, vilket kom väl till användning vid underhåll av gårdens byggnader.

Han var själv verksam på gården under hela sitt aktiva liv och medlem i LRF även efter det att gården i början av 1990-talet överlåtits till sonen.

Han engagerade sig i tidig ungdom för bygdens utveckling och då främst i föreningslivet och hembygdsrörelsen. Det var dansarrangemang på Halvarssons loge i Holmsjö, prisfisket på Börjesjön, bingoverksamhet för bland annat finansiering av vägbelysning i bygden, idrottsarrangemang inom Rissna sportklubb och han var en av initiativtagarna till bildandet av Rissnaortens hembygdsförening i mitten av 60-talet. I sportklubben och hembygdsföreningen var han ordförande och verksam under hela sitt yrkesaktiva liv och i hembygdsföreningen även som pensionär. Han medverkade även i bygdens sockenkrönika, Sundsjökrönikan under lång tid, där många artiklar författades. Han var även med i redaktionskommittén för boken Rissnabygden i östra Jämtland som skribent.

Bygdens utveckling låg honom alltid varmt om hjärtat och inom föreningslivet eftersträvade han i alla lägen samförståndslösningar mellan föreningar och enskilda för bygdens bästa, vilket ställde stora krav på diplomati och klarsynthet i kombination med hög integritet. Samförstånd och respekt för individens egenart och samarbete föreningar emellan var hans råd och måtto till efterträdarna i sportklubben när han efter 40 års engagemang avgick som ordförande.

Som ett bevis för sitt engagemang för hembygden erhöll han Heimbygdas förtjänstdiplom för väl utfört arbete, vilket han uppskattade högt.

Han var mån om sina barn, sex barnbarn och två barnbarnsbarn och följde särskilt barnbarnens aktiviteter och utveckling med stort intresse. Han ställde alltid upp när någon behövde hjälp, såväl inom som utom familjen.

In i det sista, under omsorgsfull vårdnad av hustrun Maggie, följde han med intresse och klarsynthet bygdens och hemgårdens utveckling där bland annat den pågående fiberutbyggnaden intresserade honom. Som alltid hade också Lillsandsvallens fäbodar sin självklara plats hos honom.

En sann hembygdskämpe, älskad make och far har lämnat oss.

Barnen Kjell, Eva och Karin

genom Kjell

Annons