Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord: Bengt G. Hallgren, Lund

Bengt G. Hallgren 1925-2021

Biskop emeritus Bengt G. Hallgren, Lund, har efter en tids sjukdom avlidit i en ålder av nära 96 år. Närmast anhöriga är barnen Lars, företagsledare, Särö, Anders, civilingenjör, Stockholm, och Anna, producent vid Göteborgs opera och deras familjer.

Bengt G. Hallgren var född 1925 i Kalmar och behöll hela livet kontakter med sina rötter. Bengt blev teol.kand. 1950 i Lund och prästvigdes i Växjö 1952. Olika prästtjänster kombinerades sedan med lärarutbildning och teologisk forskning. Med professor Gustaf Wingren som handledare skrev han 1963 en doktorsavhandling, som blev en del av den lutherforskning som bedrevs i Lund för att klargöra reformatorns teologi. Valet av avhandlingsämnet ”Kyrkotuktsfrågan” hängde ihop med ett behov hos Svenska kyrkans mission att bearbeta församlingssynen i ett ekumeniskt sammanhang.

Som stiftsadjunkt i Växjö 1956-59 och sekreterare vid Svenska kyrkans centralråd 1963-69 arbetade Bengt med frågor kring kyrkans evangelisation d.v.s. frågor om församlingarnas uppsökande och utåtriktade arbete. Som domprost i Växjö 1974-83 och sen som biskop i Härnösand 1983-91 får han fortsätta och tillämpa detta förändringsarbete i vår kyrka. Några av oss seniorbiskopar i Sverige gav 2006 ut en samtalsbok, ”På väg mot framtiden”, där Bengt berättar om sitt arbete för just mission och evangelisation. Samarbetet med samhället såg han som en stor möjlighet. Inte minst ville han fördjupa kontakterna mellan kyrka och skola.

Bengt Hallgrens pedagogiska intresse är omvittnat av många. Han var under några år lärare och lektor vid Lärarhögskolan i Växjö. Han mindes gärna de konfirmandläger han ledde på stiftets lägergård Kronoberg. Av stor betydelse för många var också hans engagemang i KGF, Kristliga Gymnasiströrelsen, som inspirerade många ungdomar till prästtjänst. Själv fick jag där redan som gymnasist en viktig kontakt med Bengt.

”För att de alla ska bli ett” – de orden står som ett valspråk under Bengt Hallgrens biskopsvapen. Han såg som en viktig sammanfattning av uppgiften som biskop att ansvara för helhet, enhet och kontinuitet i stiftet. När han gav ut sitt herdabrev 1984 fick det titeln ”Närhet - värme – gemenskap”. Han visar med de orden på ett personligt sätt hur han vill leda stiftet i trohet mot det historiska arvet men också med öppenhet för förnyelse.

Med glädje tog han del i rekryteringsarbetet på studieorterna för att få fler att välja ett norrlandsstift och han fick under sin tid viga många präster och diakoner. Han såg att glesbygden krävde ett medvetet strategiskt tänkande inte minst när det gäller kyrkans diakoni. Stora förändringar skedde på hans tid när det gäller utbyggnad av stiftskansli och utvecklingen av lekmannaansvar och förtroendemannaorganisation på stiftsplanet. Under Bengts biskopstid inleddes ett viktigt mittnordiskt samspel med grannstiften i Finland och Norge. Inte minst pilgrimsmotivet blev något som förenade.

Under Bengts biskopstid fick jag arbeta nära honom några år som domprost och sen uppleva hans stora stöd när jag fick efterträda honom som biskop. Han ställde sig till förfogande i det fortsatta arbetet med det av honom startade stiftshistoriska sällskapet. Han var bl.a. redaktör för jubileumsboken ”Här är vårt stift” 1997.

Bengts många år som pensionär i Lund har varit fyllda av många vänkontakter men också av fortsatt engagemang bl.a. för Malmö stadsmission. Hans historiska intresse gjorde också att han och Anna Lisa hemma hos sig samlade ett antal personer med bakgrund som prästbarn från Växjö stift. Ett syfte med dessa träffar var att dokumentera en prästgårdskultur som håller på att försvinna i snabb takt.

En stor vänkrets sörjer nu Bengt, som gärna – också efter Anna Lisas bortgång 2014 – samlade människor till samtal, alltid med angelägna samtalsämnen. Utmärkande för Bengt var hans stora intresse för människor och hans förmåga att minnas personer, händelser och sammanhang. Han kunde se och möta människors olika behov. Vi är många som känner stor tacksamhet för vad han fick betyda för oss i djup och långvarig vänskap.

Karl-Johan Tyrberg, biskop emeritus