Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord: Bernt Ivarsson

Bernt föddes på Norrbygden i Kyrktåsjö och han hade så bråttom till världen att grannkvinnan Sara-Brita blev tvungen att ta emot honom i storasyster Hildegards klänning.

Annons

Han var näst yngst i en syskonskara på nio barn och präglades av livet i den lilla byn där de bodde. Barndomens minnen byggdes medan han metade bäckforell i Kvarnbäcken, plockade hjortron eller slog hö åt korna ute på Grubbmyra med sin pappa och sina bröder.

När barndomen övergick till tonår brukade Bernt och andra ynglingar från byn cykla från Norrbygden ner till Brattbäcken på fest. Det var utförs hela vägen ner så när de skulle cykla hem i sommarnatten var det bara uppförs. Ibland bar inte benen i backen och då valde de istället att ta igen sig en stund med kinderna mot mossiga skogstuvor under täta granar.

Så på en tillställning i Grundsjö träffade han Ulla Olsson som var 18 år, lång, hade mörka lockar som krusade sig i nacken. De fattade tycke för varandra och turligt nog hade Ivarssons en telefon, byns nummer fem och de ringde varandra så ofta de bara kunde. Bernt hade också en bil, en Studebaker 29:a med träratt och träekrar och när han skulle skjutsa sina blivande svärföräldrar för första gången regnade det in så mycket att Ulla och hennes mamma fick slå upp paraplyet i baksätet.

De gifte sig 1955 och sedan dess var det de två för alltid. När första dottern Carina var några år gammal flyttade de in i huset i Brocksjö där de kom att spendera alla sina dagar – med fyra barn till som följde efterpå. I barnaskaran förutom Carina fanns sonen Tommy som olyckligt omkom i en trafikolycka, de två tvillingbröderna Urban och Mikael och yngsta dottern Lisa.

Bernt arbetade i skogen när barnen var små, jagade och skötte jordbruket hemma på gården. När han blev äldre fanns det få saker han tyckte så mycket om som att påta i rabatterna som prunkade av tagetes och petunior eller att sitta inne vid köksfönstret med tidningen utbredd på köksbordet och läsglasögonen på nästippen. Därifrån kunde han både studera kvällens travprogram och kisande mellan fönsterbrädornas pelargoner hålla uppsikt över flugsnapparna som lade ägg i holkarna.

Och när barnen, barnbarnen och barnbarnsbarnen kom hem levde han upp och satt vaken till lång in på småtimmarna tills den sista av dem tassat upp i de knarrande trappstegen till övervåningen och somnat.

Bernt somnade in den 9 juni med Ulla och barnen omkring sig.

Och utanför fönstret som stod på glänt mot försommargrönskan kvittrade fåglarna i solen, vars strålar dansade över hans ansikte för sista gången.

Familjen via

barnbarnet Anna