Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord: Bertil Forsberg, Östersund

Ett långt och minnesvärt liv har nått sitt slut. Vår käre pappa, svärfar och morfar har på trettondagsafton stilla somnat in och lämnat jordelivet. Han blev 95 år.

Hembygden i Näsåker kom att stå honom nära hela livet. Hit kom han som femåring då fadern avlidit. Några år fick han bo hos sin farfar. Många är de berättelser som beskriver hur han följde sin farfar och farbröder till skogsarbete i skogen. Efter ett mindre missöde med yxan säkrade dock hans farfar att han istället för skogsarbete fick en plats som springpojke på affären i Forsås. Den händelsen kom att prägla pappas hela yrkesliv.

Efter något år var familjens egna hus i Näsåker färdigt och pappa kunde återförenas med sina syskon och sin mamma. Nära och hjälpsamma släktingar fanns på gården och de kom att prägla den släktkultur som sedan alltid funnit i pappas barndomshem. I Näsåker kom han senare att träffa vår mamma. Pappa tävlade i bygdens skidförening men han skidade också månskensturer med mamma. Under alla år fram till hans bortgång benämnde han Näsåker med ett ord – hem.

Arbete var centralt i pappas liv. Hans arbetsmoral sa att om det fanns arbete som behövdes göras så skulle man hjälpa till. Naturligtvis arbetade han oerhört mycket med de livsmedelsaffärer som han ansvarat för eller drivit. Hans livsmedelsbutik på Brunflovägen i Östersund drev han i 20 år. Därefter hade han en större kioskrörelse i Brunflo. Arbete hörde också till fritiden. Pappa hjälpte alla i familj och släkt som kunde behöva ett handtag. Det var naturligtvis för att vara snäll, men ännu mer en övertygelse att det var så man gjorde. Han ägnade sig åt skogsbruk och jordbruk i hembygden. Men framför allt hjälpte han oss i våra familjer med allt som tänkas kan. Pappa kunde allt!

Omsorgen för familjen var stor, ofantligt stor. Vi minns vår uppväxt med en pappa som alltid fanns till hands och såg till att absolut inget saknades oss. Hans kanske mest betydande roll i livet fick han senare, då han blev morfar! Det är svårt att avgöra om det var han eller barnbarnen som njöt mest. Vi minns alla hans stunder med sagoläsning, spel och fin samvaro med barnen. Barnbarnen blev hämtade från förskola och skola för att tillbringa eftermiddagarna i morfars sällskap. Alla har de sina egna minnen från morfar och vad dessa betytt för dem då, och senare i livet.

Pappa älskade natur och utevistelse. Längdskidåkning var ett av hans stora intresse under livet. När vi var små tog han ofta ut oss på fjällvistelser. Under åren genomförde han flera fjällturer på skidor tillsammans med sin bror. Även sommartid gjordes fjällturer. På hösten fylldes konten med hjortron från fjällmyrarna. Senare gav pensionstiden honom många tillfällen att njuta sommarsol. Fram till 92 års ålder gjorde pappa och colliehunden dagliga, långa promenader tillsammans.

Pappa somnade in i kretsen av sina nära. Det var stort att hålla hans varma och trygga hand när han drog sitt sista andetag. Ett långt och minnesvärt liv har nått sitt slut.

Barn och barnbarn