Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord: Bertil Stjärnered, Vänersborg

Familjen Stjärnered har djup sorg. Bertil, den äldste av fem syskon som växte upp i Lunne 1:13 är död. Det är alldeles för svårt att ta in.

Bertil har varit en viktig förebild och föregångsman. Inte därför att han framträtt som boss - utan som en av oss. Med klokhet och empati, med väl valda ord lade han fram sin tanke, efter eftertanke och utan att söka andra effekter än att delta och att dela. Han kunde så mycket, ville så mycket och var en så ödmjuk och varm personlighet. Med en pondus som övertygade och skapade trygghet. Med en ingenjörs erfarenhet av att kunna beräkna, bedöma och förverkliga. Med en ledares förmåga att inkludera och se frågorna från alla vinklar och perspektiv. Med en storebrors självklarhet att slå vakt om traditioner och värderingar, om hembygd och om varje tillkommande länk i kedjan. Han har utan att låtsas om det gestaltat sina föräldrars målmedvetenhet och förtröstan på sitt sätt.

Bertil var nyfiken och påläst. Han var intresserad av att förkovras och ta väl vara på sin talang. Han såg svårigheter som möjligheter att ta sig igenom. Han fixade och slöjdade, odlade och förädlade i trädgården och på kolonilotten, spelade musik ihop med ett gäng dalslänningar och tog plats i bostadssamfällighetens styrelse.

Alla har vi värdesatt hans lugn och lyhördhet. Hans kloka råd och skarpa iakttagelser. Hur han kunde vara nöjd och tillfreds utan att behöva framhäva sina egna förtjänster med skryt och stolthet. Hur han höll samman och var mån om goda relationer med alla han mötte.

I familjen Stjärnered har något väsentligt brutits sönder i och med hans bortgång. Den centrala länken som vårdat och burit så mycket av det gemensamma saknas oss. Vi fick knappt tillfälle att fira hans 80-årsdag på grund av hans sjukdom och några veckor senare i Corona-karantänens villkor är det med oändlig saknad och i lika hög grad tacksamhet som vi minns och tar avsked av ”världens bästa” Bertil.

Vi inser hur gärna vi i framtiden velat ringa eller mejla, besöka eller ha honom som gäst, vän och förtrogen. Det blev också under enkla former fest och betydelsefull samvaro i hans sällskap. Detta gäller ju i alldeles hög grad hans egen familj, som tömts på en sällsynt energikälla och saknar en omtänksam make, far, morfar och farfar. Våra tankar och förböner gäller alldeles särskilt dem. Alla önskar vi kunna finna och förmedla det som var centralt för Bertil och gestalta så genuint det är möjligt i våra liv.

Syskonen med familjer

genom Thorsten Stjärnered