Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord: Bo Nilsson, Sundsvall

Förre chefsåklagaren i Östersund Bo Nilsson har avlidit. Det 30 år sedan Bo Nilsson gick i pension. Bo hade då avverkat ett gediget liv i samhällets tjänst som landsfiskal, åklagare och chefsåklagare.

I länet började han i de södra länsdelarna där han mötte sin blivande fru Barbro. Sedan återvände han till sitt älskade Värmland med familjen där han en period arbetade i Karlskoga för att så småningom återvända till Jämtland och Östersund.

Ingen kunde ta miste på att Bo var värmlänning. Bo var en mycket omtyckt yrkesman och när han gick i pension 1991 kom hela Juristjämtland på avtackningsmiddagen på I5 och många fina tal hölls.

Vi är i dag tre åklagare i Östersund som blev värvade av Bo Nilsson. Det är jag, Stig Andersson och Evalena Rimér. När Bo blivit änkeman, och var på väg att flytta från familjens villa i nedre Odensala för att komma närmare sin dotter i Sundsvall, tackade vi tre honom vid en mycket trivsam middag för det yrkesliv som vi fått.

Som åklagare drog Bo ofta ett stort och tungt lass, han hade uppmärksammade och besvärliga mål. I rätten var han rak och tuff, men alltid med den där värmländska glimten i ögat som då och då tilläts komma fram. Bo var uppskattad. Som tingsnotarie såg jag alltid lite extra fram emot när Bo skulle vara åklagare.

För mig personligen kan jag inte nog uttrycka min tacksamhet. Utan Bo Nilsson hade jag inte varit den yrkesman jag är eller haft den familj jag har. Min första kontakt var redan som barn. I Karlskoga gick Bos äldsta son Olle och jag på samma lekis och Bos fru Barbro och min mamma hade viss kontakt.

Bo var nyfiken och intresserad av datoriseringen. Tillsammans med kanslisterna Märit Ericsson och Ingrid Huczkowski åkte Bo och jag landet runt och studerade datoranvändningen i rättsväsendet. Vi hann även med en ljuvlig kväll i Köpenhamn.

Bo såg även till att Åklagarkammaren i Östersund blev en del av JämFör-projekten för ett mer jämställt och effektivt yrkesliv i Jämtland. Han lät mig prata för Åklagarkammaren och sedan såg han den snygga tjejen som pratade för Länsrätten och sa ”Jag undrar om inte den där tjejen var kompis med min Olle”. Bo hade bra ögon för snygga tjejer och gick efteråt och pratade med henne. Hon och jag träffades på samma fest någon dag senare och i dag 32 år senare är vi fortfarande gifta.

Bo Nilsson är död. Hans hesa röst finns fortfarande inom mig. Jag minns hur glad han var när jag i en intervju i ÖP fick nämna mina förebilder i livet och nämnde honom. Jag minns en fin snapsmiddag hemma hos honom i Sundsvall. När jag för två år sedan drabbades av en stroke hade vi inte haft kontakt på många år, men då ringde han upp mig och vi pratade länge, även han hade haft en stroke och vi kunde jämföra det mesta, det var ett samtal som betydde mycket. Tack för allt Bo!

Christer B. Jarlås