Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord: Börje Hall, Östersund

Vår pappa dog i januari. Nu samlar vi våra tankar och minns ett rikt liv.

Pappa föddes 1944 och växte upp på Värmdö i ett arbetarhem med brunn, vedspis och utedass. Det var skärgårdsbad runt knuten, vattenhjulsbygge i bäcken och kälkbacke på gården som sommartid prunkade av äpplen och bär. Det var inte självklart att han skulle få gå i realskola, än mindre gymnasium, men vår farfar övertalades av lärare som sett pappas läshuvud.

Värnplikten tog pappa till ett hemligt bergrum i Boden, som fjärrskriftsexpeditör vid F21. Han trivdes bra i norr och blev kvar. Han studerade i Umeå – ett myller av vänsteraktivister och konstnärer. Mötet med en flicka från Mattmar (sedermera vår mamma) föranledde Östersundsflytten.

Större delen av yrkeslivet var han på Valla- och Palmcrantzskolan som nåddes på den trogna 40-talscykeln. Svenska och engelska var ämnena. Pliktkänslan var inte begränsad till arbetstid. Provrättande, lektionsplanerande, men också hemvärnsuppgifter som signalist, förlades till kvälls- och helgtid.

Att han och mamma alls hann med något annat är ett under. Och vad de hann med! De var pigga på friluftsliv. Orientering, skidåkning i Bydalen och myltplockning i buan. De reste gärna och ofta, både inom och utom landet. Såvitt vi vet besökte de hela Europa utom några länder på Balkan.

Kulturintresset var stort. De dansade otaliga polskor i Frösögillet med egensydda folkdräkter, som också kom i bruk under deras många somrar som länsmanspar i Lillhärdalsgården på Jamtli. Festivaler och konserter var ett kärt nöje, det vittnar biljetter och programblad sparade från 60-talet och framåt om.

Pappas livslånga bluesintresse syntes i hans engagemang i stadens bluesförening, där han bland annat ordnade bluescaféer med musik och berättande. Han arrangerade skivmarknader, och var småskalig vinylhandlare. Ibland kom dragspelet fram hemma eller på fest, men han klagade ofta över att han spelade bättre förr. På 2000-talet blev det mer sång än bälg, då hans djupa bas ljöd i multikulturell harmoni i kören Mozaik och i den georgiska manskören Vazis.

Pappa skötte flitigt hus och härd och bockade av uppgifterna i det hemgjorda underhållsschemat med mekanisk frekvens. Hemmets dörrar stod öppna för den som behövde bo en längre eller kortare tid – såväl musiker med kort turnéstopp i Östersund som nyanlända svenskar i behov av en startpunkt att etablera sig från.

Pappa och mamma fick 50 år ihop. Efter hennes död 2019 hanterade han sorgen med dagar fyllda av sociala aktiviteter. Pandemiisolationen tog hårt. Drömmarna om vaccin och lättnader hann aldrig besannas. Ändå var han aktiv, frisk och framåtblickande tills livet plötsligt tog slut.

Vi minns med värme vår lugna och trygga far som samlade på urklippta syftningsfel, sparade sitt lördagsgodis tills det skrumpnade, och aldrig missade en chans att skriva en sångtext till en jubilar.

Sönerna Emil och Elias