Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minnesord: Börje Karlsson, Östersund

Den första gången jag mötte Börje var för nästan 20 år sedan.

Annons

Han och min syster ingick äktenskap och han blev min svåger. Han hade en gård Jämtland, i Nordhallen, inte långt från Åre. Det blev naturligt att de båda fortsatte skapa sin framtid där. Gården låg vackert med utsikt mot Tännforsens sprudlande vattenkaskader. Blickfånget från köksfönstret var en av naturen skapad skönhetssyn som ständigt gav upphov och stimulans till fantasi.

Den vackra naturen runt Börjes liv hade inverkat på hans sätt att leva. Han förstod att uppskatta det som fanns runt honom och han var försiktig med allt som tillhörde livet. Han fördömde aldrig eller hade hårda ord om någon människa. När någon hade gjort något som kunde uppfattas felaktigt hade han ett eget valspråk; skämmas får man göra för sig själv. När jag, vid ett av mina besök i deras hem, blev erbjuden att följa med på en skotertur upp i fjällvärlden, visade han med stolthet upp panoramat som syntes framför oss. Det var här han levde sitt liv och det var här han formades till den goda människa han var.

Börje valde att gå i pension några år tidigare och var glad och tacksam över fritiden, som gav många möjligheter till ett friare liv. Nu togs beslutet att sälja gården och flytta till Östersund. Händig som han var, hade Börje byggt om hela huset innan det såldes. En lägenhet i centrala Östersund, med närhet till biblioteket, blev den nya bostaden. Hans händer hade alltid varit i arbete och så ville han ha det också i fortsättningen. I Ytterån hittade de sitt drömställe med närhet till vatten och natur. Nu kunde han börja spika och planera för framtiden. Så kom sjukdomen och förändrade hans och den lilla familjens framtid. Börjes hammarslag tystnade och andra hantverkare fick göra klart för att han skulle se sin dröm bli verklighet, innan han avled den 26 oktober 2014. En god och ärlig människa har lämnat jorden, men han lever i våra hjärtan. Tankarna går till hans hustru Susann och hundarna Kalle och Fredde,

Ewa Strååth med familj