Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord: Börje Svedjesten, Oviken

När Börje Svedjesten avled en vecka före sin 82-årsdag var det en av länets stora profiler inom kultur och fritid som gick ur tiden. De två områdena fanns inom Börjes yrkes-, men sedan även pensionärsliv.

Han föddes i Ol-Jans, Svedje och var näst äldst av sju syskon. Efter realexamen i Svenstavik blev det Bosöns Idrottsfolkhögskola, vilket gav gymnastiklärarjobb i Myrviken. När Bergs kommun skulle ha en kultur- och fritidschef var Börje som klippt och skuren. Det uppdraget hade han fram till pensioneringen.

Börje och hustrun Solveig bildade familj i den stuga man byggde i Persåsen och fick tre söner, Lennart, Kenneth och Rickard. Paret gick så småningom skilda vägar.

Redan från pojkåren spelade fotbollen stor roll i Börjes liv. I realskolan blev det flera segrar i skol-DM. Hans klubb Myssjö IF vann junior-DM och klubbens seniorlag gick senare upp i division tre, som på den tiden verkligen var tredje divisionen. I Myssjö-lagen hette en stor del av spelarna Olsson, ett namn som Börje och hans egen familj sedan skiftade till Svedjesten.

Även under Stockholmstiden blev det tävlingsspel. Efter den aktiva karriären var Börje under många år domare och kunde dessutom på ålderns höst få uppleva vad han knappast drömt om tidigare, nämligen allsvenskt och internationellt spel för ett länslag. Börje var ett stort ÖFK-fan.

Arbetet inom kultur och fritid förde honom in även på andra banor. Åsarna IK och skidor låg nära till hands och då tidernas minsta SM-ort hade mästerskapen 1997 var Börje presschef. En roll som förde honom in även i Östersunds skidskyttearrangemang. Uppskattade var även de kommunalt initierade ÅIK-middagarna i samband med skid-SM. Där visade han även en annan roll och Povel Ramels ”Jag Diggar Dig" samt norske detektiven Pål Bjenke var uppskattade nummer.

Börje kom tidigt med i Jämtlands läns idrottshistoriska förenings styrelse och bidrog starkt till att den idrottshistoriska boken ”Från Haldo till Anna Carin” även blev en ekonomisk succé. Inför kommande årsmöte hade Börje sagt ifrån sig uppdraget som vice ordförande. Det var som han anade vad klockan var slagen. När det gäller böcker hade han för övrigt ett starkt intresse för biblioteksfrågor.

På idrottsfronten i hembygden har hans hjärta alltid klappat för Myssjö IF och efter sammanslagningen då Myssjö-Ovikens IF. På den kulturella sidan var föreningsmänniskan Börjes roll i Ovikenveckan oskattbar. Han var även engagerad i Gräftåvallens fritidsby.

Under ett par decennier anordnade Börje resor till Stockholm i samband med fotbollslandskamper. Resor som inte bara innehöll fotboll. Stommen från Myssjö-Oviken hade en rad ”gästspelare”. Dessa resor visade Börje i ett nötskal, seriösa, välarrangerade med många inslag utanför idrotten. Glädjen stod alltid högt i tak. Börje hade själv alltid nära till skratt.

Det är en bred skara som sörjer Börje, men närmast står barnen med familjer samt Gudrun som på senare år var hans klippa. Själv har jag känt Börje och samarbetat med honom ända sedan åren i realskolan. Det var därför jag med glädje och stolthet mottog familjens uppdrag att skriva det här. Vi hann träffas de sista veckorna. Det var inget bokstavligt avsked, men blev ända det rent praktiskt.

Thord Eric Nilsson