Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord: Claes Olsson, Frösön

Claes föddes en het sommardag 1929 och lämnade oss, efter några års sjukdom, en lika het sommardag 2020.

Han föddes i Sikås och sina första levnadsår tillbringade han i Sikås och Hammerdal. I början av 40-talet flyttade familjen till Frösön. Claes växte upp nära slalombacken på Frösön och det var där han tillbringade det mesta av sin tid. Det gav resultat, bland annat i form av guld i junior SM 1947 och 1950.

Claes kom till Bydalen första gången 1947. Det blev starten på en livslång förälskelse. Han var 18 år och skulle på en veckas träningsläger med Frösö slalomklubb. Eftersom vägen slutade ungefär där den i dag svänger upp mot Fjällhalsen, fick killarna åka skidor sista biten. De bodde i det stora röda huset vid fäbodvallen och lagade maten själva. När det var dags för träningspassen gick de genom skogen till området vid Långravin.

Hösten 1950 blev Claes erbjuden jobb som färdledare och skidlärare i Bydalen. Han tackade ja och kom att stanna fem år som helårsanställd. På somrarna körde han bland annat motorbåten mellan Bydalen och Höglekardalen. Vid den här tiden fanns det väg till Bydalen, men skulle man längre var det båt som gällde, om man inte ville rida eller gå förstås.

Varje morgon körde Claes båten till fäbodvallen i Hovde och hämtade mjölk till hotellet. När det var mylttider var det så mycket folk som ville åka båt till ”världens ände” eller ”Peking” som de kallade Höglekardalen att han inte ens hade tid att lämna båten för att äta.

På vintrarna tog han hand om gästerna i backarna och på fjället. De flesta av gästerna kom från Stockholmsområdet, många kom år efter år och blev hans vänner.

Under sina år i Bydalen upptäckte Claes att han trivdes med lärarrollen och när han såg att en av bilskolorna i Östersund sökte bilskollärare sökte han och fick jobbet. Efter några år som bilskollärare träffade han bilskoleeleven Marianne 1961. Sedan dess har de hållit ihop, Claes och Marianne. Mycket av tiden har de spenderat i Bydalen där de också gifte sig en marsdag uppe vid Långravin på 1000 meters höjd.

1964 blev Claes och Marianne först i Bydalen med att bo i husvagn. Det fanns en del frågetecken kring om det verkligen skulle fungera att bo i husvagn under vintern, men det gick bra och de fortsatte att bo i husvagn ända fram till 1988. Då flyttade de in i sin nybyggda stuga där de sedan dess tillbringat stor del av sin tid. Claes och Marianne har båda varit mycket engagerade i Bydalen, bland annat arbetade de med säkerhet och att ta hand om skadade. Med sina blågula pistörkläder var de länge ett välkänt radarpar i Bydalens backar.

Det blev sammanlagt 67 påskar som Claes firade i Bydalen och det är säkert många som kommer att sakna mannen med den vita kepsen där en kyckling byggt sitt bo.

Claes var en mycket social person som tog initiativ till träffar av skilda slag, bland annat den populära skidåkarmiddagen som började på 90-talet med ett tiotal personer och som fortfarande sker varje år vecka tio men med betydligt fler deltagare.

Claes kärlek till Bydalen och slalomåkning har också förts vidare till både Mariannes barn, barnbarn och barnbarnsbarn och till syskonbarn, och det är många som har lärt sig åka skidor i Bydalens backar. Efter ett långt skidåkarliv lade Claes skidorna på hyllan när han var 87 år, men även under de sista åren tillbringade han och Marianne tid i stugan i Bydalen.

Och nu får han sin sista vila på fjället som han älskade så mycket.

Familjen