Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord: Ebba Karlsson, Svedje

98 år gammal men ung i sinnet. Ebba Karlsson avled stilla den 23 april på Dalsätra i Myrviken. In i det sista ville hon bo kvar hemma i Karl-Kalls i Svedje men när både syn och hörsel och själva kroppen svek gick det inte längre; hon fick lämna gården där hon bott i över 70 år och, tillsammans med Manne, drivit jord- och skogsbruk och fött och fostrat fyra barn.

Det stod glädje omkring a´Ebba. Det var ingen slump att hemmet i Svedje under många år var en samlingsplats för ungdomar, särskilt fotbollsgänget från Myssjö IF. Familjen berättar om hur ungdomarna kom efter dansen på Fröjdholmen för en liten ”efterfest” hos Manne och Ebba och de steg upp och kokade kaffe och resonerade, oavsett vad klockan var och bortsett från att morgonmjölkningen väntade.

Gästfriheten och öppenheten var ett signum för dem båda. De tog också emot många gäster i sin kära buvall: Svedjebuan. Inte minst i samband med Östersunds OS-ansökningar vallades långväga honoratiores till Svedjebuan för att få uppleva jamska urförhållanden. Ebba var socialt begåvad, hon tyckte om mötet med människor och hon deltog i föreningsliv och logdanser med obruten entusiasm så länge hälsan var god.

För att ta det lite från början var Ebba en Oviksstårscha från Österåsen som efter skolgången i Hällne fick ge sig ut och tjäna ihop sitt uppehälle. Hon var bland annat butös några somrar. Hon kom till ”Växeln” i Kövra för att arbeta och där började Svedjepojken Manne Karlsson slå sina lovar och de blev ett par. Ebba fortsatte till ”Hansjons” och jobbade med barn och djur och det var en sorgens dag på den gården när hon gick vidare i livet och blev fru Karlsson och mor till Örjan som föddes 1943. Efter ett kort mellanspel i Lockåsen fick makarna 1948 ta över Mannes barndomshem i Svedje, de första åren tillsammans med Mannes tvillingbror Johan med familj. Så småningom blev Ebba och Manne ensamma ägare till Karl-Kalls och de fick ytterligare tre pojkar: Reidar född -48, Kenth född -50 och Ove född -53.

Ebba delade intresset för gården och djuren, för skogen och för idrotten med sin man. I Myssjö IF var de båda stöttepelare på olika sätt. Ebbas stora idrottsintresse fick på senare år utövas framför teven och där missade hon inga tävlingar. Ebba hade också ett stort intresse för att uttrycka sig med ord. Hon skrev egna dikter som hon kunde utantill i alla år.

På äldre dagar deltog hon i kaffe- och handarbetsträffarna i Kövra, den så kallade ”terapin” och ingen kunde som Ebba berätta om gamla tider så att allas intresse fångades och man kunde höra en knappnål falla.

På gården i Karl-Kalls samlades som sagt massor av ungdomar och andra besökare. Det säger något både om tiden och om gårdsfolket att där aldrig låstes en dörr, inte ens nu på senare tid. När Ebba och Manne tillfälligt lämnade gården kunde de låsa, ”vri på döra”, men lämnade nyckeln i. Och när hemtjänsten ville ha en extra nyckel för att komma in fick de veta att dörren alltid stod öppen, det var bara att kliva in,

För tio år sedan gick Manne bort och Ebbas liv blev mer begränsat. Men så länge hälsan medgav – och det var nästan in i det sista – höll hon kär och nära kontakt med barn och barnbarn och barnbarnsbarn och barnbarnsbarnbarn.

De försvinner en efter en, de gamla som bildade stommen i barndomens landskap.

Lisa Hansson