Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord: Elisabeth Höglund, Östersund och Apåsnäset

I den mörkaste december har min fina syster Elisabeth Höglund, vid 55 års ålder somnat in.

Hon var en generös, bestämd person och hade hon inte varit så stark hade hon aldrig överlevt sin första tid i livet. Att födas för tidigt, läggas i kuvös 1965 var kritiskt, hennes ögon kunde senare i livet bara visa henne världen mycket svagt. Trots detta tecknade hon undulater och ballerinor på ett fantastiskt sätt. Hon var fascinerad av rymden, stjärnor, svarta hål och universums alla mysterier. Hon var tekniskt lagd, hittade snabbt på nya platser och hade nog ett sjätte sinne. Hon hade även en stor förståelse för vilka drömmar barn i hennes närhet bar på. Hon kunde leta länge efter den finaste prinsessklänningen att ge i gåva. Elisabeth var den snällaste moster man kan tänka sig.

Elisabeths liv var inte lätt, en del av barndomen tillbringades på Tomtebodaskolan, ett internat där barn skulle lära sig navigera genom tillvaron med käpp och läsa punktskrift med sina små fingrar. Det var många tårfyllda avsked vid Frösö flygplats men även glada möten när vi hämtade henne inför loven. Då skulle hela familjen få vara tillsammans igen.

På sommarloven tyckte hon om att gunga hängmatta och bada i den kalla sjön hos mormor i Mörsil. Till slut fick Elisabet äntligen flytta hem till Krokom för att gå i vanlig skola. Från högstadietiden finns ett fint minne av Elisabeth, då hon vald till skolans Lucia stolt stod längst fram i aulan med sitt mörka hår och brinnande ljus. Hon läste vidare på Palmcrantzskolan, praktiserade vid Hundskolan i Sollefteå, jobbade på Östersunds bibliotek, Länsstyrelsen och fram till slutet jobbade hon vid Havremagasinet med dokumentationer. Hon tyckte om sitt jobb, det var viktigt för henne,

Elisabeth var intresserad av växter, främst hyacinter, liljekonvaljer och rosor. Ofta gick hon i trädgården hos mamma för att se hur det blommade. Framför huset fanns ett körsbärsträd som gav de suraste bären, som hon älskade att plocka för att koka saft av.

Musik intresserade henne. Vi såg många föreställningar, där höjdpunkten var premiären av Madame Butterfly på Operan. Kungen och Drottning Silvia satt i en loge nära oss. Det tyckte Elisabeth om, för hennes intresse för kungafamiljen, klänningar och Nobelpriset var stort. Hon missade aldrig ett kungabröllop eller en Nobelceremoni på tv.

En av de finaste upplevelserna med Elisabeth är ångbåtsresan som gjordes inför hennes 50-årsdag. Resan gick från Stadshuskajen mot Mariefred. Havsörnarna svävade i skyn, solen sken, ångbåten tuffade fram. Ett annat minne är när vi sitter i en park och en svart katt plötsligt hoppar upp och lägger sig tillrätta i Elisabets famn, hon blev så glad när hon kände att det var en mjuk katt som valt att lägga sig hos just henne.

De sista åren var jobbiga, trots att hon nog var trött och orolig inför framtiden fortsatte hon att leva som vanligt, för henne fanns det ingen annan väg att gå än framåt.

Elisabeth levde nära sin mamma Astrid och hennes sambo Göran, det var de som var hennes stora trygghet och stöd i livet. Det var också där, ”Hemma hos mamma i Aspåsnäset”, som Elisabet somnade in. Det känns skönt att veta att hon inte var ensam. och jag hoppas att Elisabet fått komma till en blommande äng där solen är varm och där hon kan studera både fjärilar och vildrosor med klar blick. Utan något som förmörkar all den blomsterprakt som finns att se.

Elisabeths syster Ingrid