Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord: Eric Ericsson, Sösjö

’N morfar har varit med om mycket under sina 95 år.

Starka händer, stora som dasslock, efter ett liv som bondpojk och skogsarbetare – omöjlig att dra fingerkrok med. Gladlynt när han visslade på en fin bit, tog en svängom i köket till Bröderna Lindqvist, och när han med glimten i ögat drämde esset i bordet i pokern: ”nu kan ni komma med tussan olappe!”. Arbetsam och idog. Generös, hjälpsam och oändligt snäll.

Under hans livstid har samhället förändrats, men många av hans minnen lever vidare tack vare hans berättelser vid köksbordet och under våra bilturer på skogsvägarna. Anekdoter från tiden på Domänverket, om skogshuggning, timmerkörning och flottning. Minnen från uppväxten i Öratjärndalen på 30-talet: om var korna befann sig när man som liten pojk fick hämta hem dem från skogen på kvällen, och om hur han från tidig ålder hjälpte till hemma med att laga hagar, barka hässjevirke och riva ner hö från loftet. Om skoltiden och hur det gällde att sköta sig för att hålla sig väl med den stränga lärarinnan.

Minnen från krigstiden, såsom när militären beslagtog familjens häst. Hur kallt det var vintern när han gjorde rekryten i Östersund. Hur långt man fick åka skidor med skrucken på ryggen för att börja arbetsveckan och hur man cyklade till Bensjö och Gällö (och en gång ända till Mora!) för att gå på dans. Om hur han följde fästmön Anna ”till vägs” efter hennes arbetsdag, trots att det innebar att han själv inte hann sova före slåttern. Om hur det var när Anna blev butikschef för den nya Konsumbutiken i Sösjö 1952, och om hur affärn efter nedläggningen -68 byggdes om till det bostadshus de bodde i resten av livet. Hur han under vintrarna skottade runt hela affärn så att det var ”slätt som ett salsgolv”, innan han själv for till skogen för en lång arbetsdag.

Trots allt arbete hade han alltid tid för dottern Anna Karin, född 1949, som han tog med i traktorn och på skidturer, och spelade badminton med på gårdsplanen. Arbetsmoralen har suttit i hela livet och han har envisats med att själv utföra alla sysslor kring huset.

Som 87-åring gick han med gipsat ben ett par månader, och rensade ändå både pärlandet och jordgubbslandet (men grämde sig över att hjortronen blev oplockade det året). Så sent som förra vintern var han uppe på garagetaket och skottade snö med snösläden. Vi försökte alltid hejda honom, men det var omöjligt att få honom att vänta till helgen när vi kunde komma och hjälpa till. Dessutom tyckte han att det var mycket bättre att han gjorde klart innan vi kom, så att vi kunde sitta och prata ordentligt istället för att jobba hela tiden när vi hälsade på…

Tillsammans har vi gjort många utflykter genom åren. Bärplockning, skidåkning över myrarna, fiske i tjärnarna, båtturer på sjön. Varje ställe har burit på minnen som morfar berättat om. På samma sätt bär nu ställena, lingonhinkarna, hjortronmyrarna, soliga vårvinterskidturer och ljumma sommarfiskekvällar på minnena av morfar.

Familjen

genom barnbarnen Carolin och Josefin Sandgren