Frans växte upp i Östersund. Han hade sina rötter i Hackås. Hans mor Lisbet var född i byn Östnår därstädes.
Efter utbildning till verkstadsmekaniker i Västerås och arbete i Stockholm valde Frans vid sin pensionering att flytta till Gärde, Hackås där han uppförde sitt älskade, fina timmerhus och där han trivdes gott med sin trofasta katt. Här fick han många vänner att diskutera, argumentera och filosofera med.
Frans var beläst och mycket kunnig inom en hel del områden. Särskilt lokomotiv och järnvägar var ett stort intresse.
Noggrant och tålmodigt restaurerade och reparerade han allt från vedklyvar till kassaapparater och gamla cyklar. Han studerade teknik, gjorde ritningar och konstruerade de mest fantastiska maskiner i sin välskötta och välutrustade verkstad.
Frans var en renlevnadsmänniska och levde fjärran från lyx, jäkt och stress. Att använda cykeln som fortskaffningsmedel var hans stora vurm och att cykla några mil per dag i ur och skur eller i stekande sol tyckte han var utmärkt bra för både kropp och själ.
Djur och natur låg honom varmt om hjärtat och han njöt av böcker, filmer och tv-program med naturtema och Frans var frikostig med gåvor till WWF.
Hans konstnärliga ådra visade sig bland annat i vackra porträtt, stilleben och landskapsmotiv, allt målat med säker hand och fin färg- och formkänsla.
Frans gestalt och originalitet kunde uppfattas och bemötas på olika sätt. Vi som kände honom väl upphörde aldrig att överraskas och förundras över hans funderingar, ovanliga idéer och världsomvälvande problemlösningar.
En kunnig, generös , filosofisk och vänfast person har lämnat oss. Hans minne ska leva.
Vännerna
