Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord: Gerd Landin, Östersund

Gerd Landin somnade in på Östersunds sjukhus den 23 oktober, 86 år gammal, sörjd av maken Gunnar, Lasse och Maj, Sven och Helene samt barnbarn och barnbarnsbarn. Systrarna Mary med familj och Irene i Trondheim. Övrig släkt och vänner.

Gerd föddes en sommardag 1934 i Trondheim. Det var knappa förhållanden under uppväxten men när Gerd berättade om sin barndom var det ändå roliga upplevelser med kamraterna hon mindes bäst. Med fasa i rösten mindes hon andra världskriget. Att gömma sig i skyddsrummet under bombräder, skolan hennes som blev lokalkontor för tyskarna och fångläger.

När kriget var över fick Gerds pappa arbete med att bygga upp Nordnorge. Gerd skickades då som 12-åring till Kall i Jämtland för att ”äta upp sig”. En resa som blev hennes första upplevelse av Sverige.

Gerd flyttade tidigt från barndomshemmet. Som 16-åring for hon till Oslo för att jobba och som 17-åring kom hon till Täng, Ås, för att arbeta som barnpiga. På danspalatset Tängens hösten 1951 träffade Gerd sin blivande make Gunnar och dom blev ett par som kom att vara tillsammans i 69 år.

I november 1954 föddes sonen Lasse och i mars 1957 föddes son nummer två, Sven. Den första tiden var familjen inneboende i ett rum hos Gunnars mormor och morfar men sommaren 1957 kunde familjen flytta till en tvåa på Torlandsgatan i Östersund. Gerd berättade ofta hur hon satt på diskbänken, dinglade med benen, och skrattade av lycka av att ha något eget att bo i.

Gerd arbetade från början som dagbarnvårdare men när sönerna blev äldre började hon arbeta i hemtjänsten. Ett arbete som hon alltid var stolt över och något hon fortsatte med under hela sin yrkesverksamma tid.

Gerd var i yngre dagar engagerad i husmodersgymnastiken och körsång. Att sjunga tillsammans med andra i HSB-kören var ett mycket ljust minne som hon ofta återkom till. Andra intressen var att sticka, laga mat (något som gått i arv till sönerna) och resor till varmare länder.

Trondheim och Norge fanns alltid kvar i Gerds tankar. Hon höll livet igenom kontakt med syskonen Mary och Irene i Trondheim och barndomskamrater spridda i Norge. En resa över till Norge med tåg eller bil varje år hörde till och självklart tittade hon på norsk tv för att hänga med i det norska nyhetsflödet.

När Gerd närmade sig pensionsåldern drabbades hon av en tumör i huvudet. Efter en svår operation tillfrisknade hon men sjukdomen kom att påverka resten av hennes liv. Demensen kom smygande och efter att i många år tagits om hand i hemmet av maken Gunnar flyttade hon till ett särskilt boende, Brunkullan i Odensala, där hon vårdades av en fantastiskt duktig personal under det sista halvåret av sitt liv.

Det är med saknad vi tänker på Gerd men samtidigt kan vi njuta av hennes goda fiskgryta och minnas alla trevliga stunder vi hade tillsammans.

Familjen