Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord: Göran Jönsson, Brunflo

När pappa Göran Jönsson, 56 år, Brunflo, blev sjuk sommaren 2015 kom det som en chock för oss alla.

Pappa upplevde precis en nystart i livet i och med kärleken till sambon Susanne. Tillsammans åkte de skidor, på längden och utför, långfärdsskridskor och började släktforska. De gav sig ut på resor både inom och utanför Sverige. Länder som USA, Mexiko, Frankrike, Italien upplevdes med stor glädje.

Pappa visade med hela sin kroppshållning och utstrålning att han var på en bra plats i livet. För var det något pappa kunde visa var det när han mådde bra. Och var det något han var ännu bättre på, så var det att få andra att må bra och skratta. Det spelar ingen roll om det var på Byggelit/ACB i Brunflo där han jobbade i 25 år, eller på Goman där han gjorde det till ett hantverk att tvinna prinskorvar. Var än pappa jobbade var han omtyckt av sina arbetskamrater för sitt goda humör, sin humor och sitt stora hjärta och tillmötesgående sätt. De sista åren arbetade han på JP industri samt på ett gruppboende i Brunflo. På båda arbetsplatserna fann han sig snabbt tillrätta och trivdes mycket bra och har lämnat många kollegor i stor sorg och saknad.

Även om pappa hade ett rikt yrkesliv och var en omtyckt arbetskamrat så var det ändå utanför yrkeskarriären som han hade störst inflytande. För pappa var familjen det viktigaste. Dagliga besök till mor och far varvades med kontinuerliga telefonsamtal till sina tre barn. Det viktigaste för pappa var att alla skulle må bra. Fanns det personer i omgivningen som hade det tufft, så mådde han dåligt. Hans förmåga att känna empati var gränslös. Vare sig det rörde sig om dotterns fallskärmshoppning, eller någon av sönernas ishockey eller konserter så var pappa engagerad till hundra procent. Alltid där för ett samtal eller goda råd. Och goda råd var något pappa var expert på. Pappa hade ett skarpt intellekt och var väldigt klarsynt. Han hade förmågan att se livet precis som det var, han krånglade aldrig till det. Pappa visste precis vad som skulle sägas i varje given situation för att få den mottagande att må så bra som möjligt. Dessa råd är något som de efterlevande kommer att sakna oerhört.

Idrott var ett annat stort intresse för pappa. Efter att själv ha utövat sporter såsom fotboll, boxning, skidor och ishockey förblev idrotten även under den senare delen av livet ett stort intresse, då främst som betraktare. Vare sig det handlade om OS, VM eller sina barns utövande var det med stort engagemang han ville diskutera resultat och prestationer. Och alltid med största vikt på lekfullheten och hälsoaspekten. Pappa gick bland annat själv två matcher i boxning, där gick han segrande ur båda, vilket går att läsa om i gamla tidningsurklipp. Hans ödmjukhet kring sitt eget idrottande gjorde dock att några större utläggningar om prestationerna var svåra att få.

Efter att ha träffat Susanne så köpte de tillsammans en sommarstuga vid sjön Ismunden. Detta kom att bli deras ögonsten och alltid ville han dit för att fiska, klippa gräs eller bara sitta och njuta av utsikten.

Pappa var verkligen på toppen av livet när han insjuknade, och det känns i allra högsta grad som att han ryckts ifrån oss.

Men i sitt sätt att vara, sina värderingar och med sitt enormt stora och kärleksfulla hjärta lever han kvar i oss alla.

Susanne, Johan, Pär, Malin genom sonen Johan