Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord: Göran Lindström, Sörviken, Brunflo

Morbror Göran är död. Göran tillhörde egentligen generationen före mig, men det skilde bara sju år mellan oss. Göran var sladdbarn. Det kändes därför naturligt att redan från barndomsåren umgås på ett kamratligt sätt.

Han växte upp vid tegelbruket i Vålbacken, där hans far var tegelmästare och förvaltare. En spännande och lärorik miljö med mycket teknik bland stora och små maskiner, ångbåtar och pråmar. Görans far var bland annat expert på flytt av tunga maskiner och han hade varit befälhavare på bogserbåten Aktiv under många år, men var även litet av uppfinnare.

Göran fick tidigt se hur teknik, praktik och intellekt kunde samverka för att lösa tekniska problem och började som mycket ung bygga egna konstruktioner. När jag som liten ofta besökte min mormor, Görans mor, och fick umgås med Göran när han byggde olika farkoster för färd både på land och vatten, blev jag både avundsjuk och imponerad. När Göran var i gymnasieåldern och började få andra intressen såg jag min chans. Det behövdes inte så mycket övertalning för att få några av hans konstruktioner. En trehjulig cykelbil och en kanot blev mina.

Göran studerade efter studenten på KTH och blev civilingenjör inom elektroteknik och fick sin första anställning hos Skandinaviska Elverk AB och blev sedan vd för ett av deras dotterbolag inom elkraftdistribution.

Jag tror inte att yrkeskarriär var det viktigaste för Göran, utan hans största intresse var familjen, hustru Kajsa och de fyra barnen. De tekniska och praktiska färdigheterna använde han för ombyggnationer och underhåll av villa, sommartorp och lantgård.

Han började också tidigt med släktforskning på den tid det ännu inte fanns skannat arkivmaterial att hämta på dator. Bland de arkivbesök som blev nödvändiga var förstås mormonernas i Salt Lake City. För att registrera alla cirka åttatusen personer med släktskap han letat fram blev det nödvändigt att utnyttja datorns möjligheter, vilket Göran gjorde genom att skriva sina egna program, en färdighet som han börjat tillägna sig redan i slutet på 1950-talet. Görans släktforskning karaktäriseras av stor noggrannhet och källkritisk inställning. Han kom att bli en inspirationskälla för mig och jag har kunnat se att hans egenhändigt utvecklade programvara är lika avancerad som de som finns att skaffa i branschen.

Göran dog i hemmet i Sörviken, Brunflo tidigt på morgonen den 7 februari efter en tids cancersjukdom. Han var född i Vålbacken, Lockne 1932-04-22. Under sin yrkesverksamma tid var han med familjen bosatt några år i Kallhäll och senare under många år i Barkarby, varifrån han pendlade till sin arbetsplats i centrala Stockholm.

Till Sörviken flyttade han och Kajsa som pensionärer. De hade då övertagit den gård som hans föräldrar byggt upp 1909 och bott på fram till de flyttade till Vålbacken 1925.

Göran, du har varit en god vän och en stor inspirationskälla för mig. Tack.

Systersonen Olle Olofsson