Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord: Gun-Britt Eriksson, Östersund

Vår mamma, Gun-Britt Eriksson, föddes 28 mars 1940 i Lövsjön, Föllinge. Hon var nummer tre i en syskonskara som till slut blev sju stycken. Familjen flyttade under de tidiga barnåren till Stocklunda, Storhögen. Mamma pratade ofta om sitt kärleksfulla, generösa och glada hem där dörren alltid stod öppen för alla. Hon lärde sig tidigt att arbeta, ta hand om hemmets sysslor och sina yngre syskon.

Annons

De åkte ofta på dans tillsammans. Vi har hört många historier om hur de trängde ihop sig i olika fordon, kom sedan hem och fortsatte dansa till fram på småtimmarna. Danstraditionen förde hon vidare till oss, vi lärde oss bland annat snoa och hambo i vardagsrummet.

Tidigt 1960-tal träffade hon vår pappa Göte, från Nyby, och i mitten av 70-talet flyttade vi till pappas hemgård. Det var viktigt för våra föräldrar att bygden skulle leva, att det skulle finnas aktiviteter i byn och i byarna runt omkring. De arrangerade danser på Långbacka, familjeaktiviteter, midsommarfester och mycket annat.

Där levde de tillsammans fram till pappas bortgång 1998. Kort därefter flyttade mamma till Östersund. Där trivdes hon och skaffade sig många nya goda vänner. Mammas stora sociala förmåga och lust att prata med människor har förgyllt tillvaron för oss alla. Hon var inte rädd att ta en diskussion, framföra sina åsikter och stå upp för dessa. Hemma hos mamma var det ofta prat och skratt blandat med allvar, kaffe och fika. Hon hade ofta besök av grannar, barnbarnen och goda vänner. Föreningsengagemanget följde henne livet ut.

Under i stort sett hela yrkeslivet arbetade mamma som lärare, större delen tillbringade hon inom Lits rektorsområde. I skolans värld var hon mest känd som Gumpan. Som lärare var hon engagerad, omtyckt av eleverna och hade god kontakt med många av dem fram till sin bortgång.

Barnbarnen Erica, Anna, Emil och Anja var en stor del av mammas liv, hon sa ofta att det var det bästa hon hade. De träffades eller pratades vid ofta och många förtroliga samtal har förts dem emellan. Hon fanns alltid där för dem och momma var en viktig person i deras liv.

Sommaren 2009 drabbades mamma av en hjärtinfarkt och följdsjukdomarna kom en efter en, hennes livskvalitet försämrades mycket. Trots dessa omständigheter märktes hennes främsta egenskaper, styrka och positiva inställning till livet, vilket gjorde att många inte kunde se hur sjuk hon var. Hennes styrka upphörde aldrig att förvåna oss.

Mamma lämnar ett stort tomrum efter sig.

Vi saknar dig.

Döttrarna Lena, Pia och våra familjer