Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord: Gunhild Johansson, Valla

Min mamma var en person som levde livet fullt ut, alltid med något på gång. Det kom som en chock för oss alla när hon rycktes ifrån oss, alltför fort, alltför tidigt. Jag tror hon fick vara med om mycket i sitt liv.

Mamma växte upp i denna lilla byn Högarna i Oviken, med tre syskon i spridda åldrar, som skulle komma att stå varandra nära hela livet. Hon hade en trygg barndom med snälla föräldrar, ett lugnt liv på landet. Men längtan bort var alltid närvarande.

Gunhild gick fackskola i Östersund i två år och sen tog hon sig så småningom till Örebro där hon gick en tvåårig utbildning till förskolelärare. Efter utbildningen fick mamma jobb på ett daghem i Matfors i Medelpad där hon tillbringade några år. På en dans i Sundsvall träffade hon mannen som skulle bli min pappa och de flyttade senare till Härnösand. Där bodde de i åtta år och 1981 föddes jag, Hanna. Men hemlängtan blev för stor och 1985 gick flytten hem till Jämtland.

De köpte en lägenhet i Valla på Frösön och den lägenheten skulle bli hennes hem för resten av livet. 1985 föddes sonen Henrik. Familjen skulle komma att trivas väldigt bra i Valla. Mina föräldrar separerade 1992 och jag och min bror bodde den mesta tiden hos mamma.

Mamma jobbade på flera olika förskolor genom åren och var alltid en uppskattad kollega och förskolelärare. Många gånger när vi var ute bland folk kunde hon hälsa på någon, och när jag frågade vem det var svarade mamma att hon haft hen i förskolan. Hon mindes många av sina tidigare förskolebarn och ömmade alltid extra för de barn som var lite udda eller inte alltid hade det så lätt. Hon tyckte det var viktigt att vara snäll, att se barnet.

Under åren gjorde vi många uppskattade semesterresor tillsammans, med många fina minnen. Smålandsresan 1998 var en av höjdpunkterna. Med små medel lyckades mamma göra resan både mysig och innehållsrik.

Mamma tyckte om att ordna släktmiddagar kring högtider. Hon var en sådan person som värnade om både familjen och släkten. Mamma var ett stort stöd för mig och min bror genom livets olika skeenden och hon var en viktig person i släkten. Alla kunde vända sig till Gunhild för goda råd och stöd. Hon fick genom åren många goda vänner, som hon höll flitig kontakt med och gärna hälsade på. Hon var aldrig längre bort än ett telefonsamtal.

Några år innan pensionen bytte mamma jobb genom att vidareutbilda sig till köksbiträde. Hon jobbade några år i skolmatsalen på Körfältsskolan och var även där en uppskattad kollega och ”mattant”.

Mamma var en sådan person som aldrig kunde sitta still. Hon ville alltid ha något att göra. Mamma tyckte om att plocka bär, som hon sen kokade sylt och saft av, samt att baka kakor, bullar och pajer. Hon stickade strumpor som hon gärna gav bort och virkade bonader. Mamma älskade att vara ute i naturen och tog varje dag en promenad på sitt älskade Frösön.

Mamma lämnar ett väldigt stort tomrum efter sig. Hon var inte bara en älskad mamma utan även omtyckt moster, faster, svägerska, väninna och det sista året även svärmor. Hennes goda humör, hennes leende och skratt kommer att fattas oss.

Dottern Hanna Johansson