Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord: Helge Danielsson, Hammarstrand

Jag saknar offa och kan inte förstå att han är borta.

Annons

Offa. Min älskade offa.

Jag har länge vetat att den här dagen skulle komma, jag har vetat det i flera år faktiskt. Några gånger har jag vetat att offa kommer att klara sig och bli bra igen, och några gånger har jag lämnat ödet helt i hans händer. Men Offa har aldrig svikit mig. Han har rest sig ur askan som fågeln Fenix och blivit frisk igen. Denna gång blev det inte riktigt så.

Offa har varit sjuk och mått dåligt ganska länge nu, men ändå har det liksom stått still, eller i detta fall, legat still. 

Jag har bett till Gud att han ska hjälpa offa, jag har sagt åt offa att bestämma sig åt vilket håll han ska gå och offa bestämde sig.

Han skulle bli bättre.

I en perfekt värld hade offa rest sig ur askan återigen, i en perfekt värld.

Men världen är inte perfekt. Och offa är inte här. Han är borta och världen är mörkare än någonsin. 

Jag hatar att han inte är här.

Jag saknar honom redan och jag hatar hur mycket han kommer att missa. Hur många ögonblick i mitt liv som kommer att passera och offa kommer inte kunna dela dem med mig.

Det är så fruktansvärt orättvist och jag kan knappt andas längre. Jag kan inte acceptera och inte heller förstå. 

Jag hoppas ändå att han vet hur fruktansvärt tacksam jag är för allt han gjort. Tacksam för allt stöd han gett mig, all kärlek och accepterande. Han har gett mig mer än jag trodde var möjligt, och bandet mellan offa och mig kommer aldrig någonsin ersättas eller gå sönder.

Jag har vetat länge att den här dagen skulle komma, men jag är inte redo för den, för det. För sån smärta jag känner just nu och så tomt men tungt mitt hjärta är nu, det kan man aldrig förbereda sig för.

Vad jag saknar offa.

Moa