Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minnesord: Helmer Bergdahl, Lugnvik

Min kompis sedan småbarnsåldern avled den 23 november.

Annons

I många perioder drev Helmer och jag gemensamma fritidsprojekt. I unga år hade vi lättviktare och motorcyklar. Senare blev det bilar tillsammans.

Det gav oss möjligheter till intressanta utflykter. En var vår första resa till Trondheim 1948 med vår nyinköpta Ford 34. Det lade grunden till många efterföljare på 1950-talet. Trav var tidigt på vårt program, vi var ju båda födda i hästfamiljer. Deltagande vid istravet i Bollnäs, innan travbanan var anlagd, med inbjudan till grötfrukost hos Kihlströms, var för oss ett kärt minne att ventilera.

Besök på travbanor med semestervistelse var en höjdare för oss, ofta i samband med vännen och travtränaren Kjell Lennebergs sommarturnéer.

Helmers 50-årsdag firade vi med en vecka på Gran canaria, vilket blev starten för hans många utlandsresor.

Under senare år har vi lagt mycket tid på forskning kring gamla Lugnvik, där Helmers specifika minne om årtal, personer och händelser har imponerat.

Helmers yrkesbana började som springschas. Därefter blev han lärling och senare montör på "Per Orsas" bilverkstad på Kyrkgatan. Han blev en av länets tidiga långtradarchaufförer hos Lennart Gisslers åkeri, som körde till Stockholm.

Jag var med honom på en resa i oktober 1950, med en enaxlad släpvagn. Lasten bestod av kött från Slakteriföreningen på släpvagnen. På bilen fanns styckegods samt en inredning, från Tandsbyns snickeri till en tobaksaffär på Söder. Fabriken passade på att skicka med två montörer, så vi var fyra personer i hytten.

Sedan blev det avlastning på leveransadresserna, färd till Bilspedition för avhämtning av gods och hemfärd. Allt utan sömn, men i Uppsala tog vi två timmars paus för en tupplur.

Därefter började Helmers 50-åriga bana som grävmaskinist, där ett par arbetsgivare var Grävmaskinbolaget och entreprenören Hilding Andersson. Därefter jobbade Helmer som egen företagare. Hans sista anställning var hos Råsjö torv, där han var en verklig klippa på flera av deras anläggningar.

Personligen var Helmer en rakryggad, genomärlig och generös person, som man kunde ge de allra bästa vitsord.

Bengt Gulle