Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord: Hubert Eliasson, Östersund

Tidigare byggnadsarbetaren Hubert "Hubbe" Eliasson har efter en tids sjukdom avlidit i en ålder av nyss fyllda 83 år.

Annons

Vår kära pappa föddes som yngste sonen i en syskonskara av fem i byn Storhallen, Åsarne församling. Denna bygd inspirerade pappa till ett livslångt natur- och fiskeintresse.

Småbarnsåldern för pappa präglades av bus och lek. Pappa började folkskolan 1938.

Under och efter krigsslutet arbetade han i skogen och med flottning av timmer. Han berättade ofta om när han hamnade i älven efter en balansakt på timmerbröten.

Genom att gå vilse och hitta hem igen, lärde sig pappa att hitta i de täta skogarna. Naturkrafternas styrka formade honom som person. Envis, uthållig och noggrann var några av egenskaperna som präglade honom livet ut. Hans upplevelser stärkte också hans övertygelse om änglavaktens betydelse.

Efter militärtjänstgöring på A 4 återvände han till byn. Utöver jord- och skogsbruk arbetade han som taxichaufför och hantlangare vid olika byggen. Fritiden ägnades åt framförallt jakt och fiske.

1954 klev en vacker kvinna av norskt ursprung, av tåget i Åsarna. Vid perrongen väntade pappa med sin taxi. Gunhild som han just träffat skulle komma att bli vår mamma. De gifte sig 1955, och fick förmånen att leva tillsammans i med- och motgång i 60 år. Vi barn föddes under en sexårsperiod. 1963 byggde familjen hus flyttade till Östersund.

Pappas skicklighet som betongarbetare gjorde honom attraktiv på arbetsmarknaden. Under perioden 1963-1995 var han ansvarig för golvarbeten i de flesta nya lägenheter som då byggdes i Östersund. Det var ett fysiskt tungt arbete, men han var stark och klagade aldrig. I samband med yrkesarbetet väcktes också pappas samhällspolitiska intressen, han följde intresserat med i media och nyhetssändningar.

Gården i Storhallen avvecklades och såldes. Familjen behöll dock lagårn som pappa själv restaurerade och byggde om till familjens fritidsbostad.

Pappa var intresserad av idrott, och följde med stort intresse skidstjärnornas framfart. Bäst trivdes pappa om han fick ägna sin fritid till fiske eller bärplockning. Pappa och mamma delade också musikintresse. I ungdomen sjöng de i kör, och var ute och dansade. På äldre dar fann de båda stor glädje i boulespel.

Pappa fick glädjen att uppleva hur familjen växte med barnbarnen som kom. Dessutom har det kommit en handfull barnbarnsbarn. Han var så stolt över alla, och sa aldrig ett ont ord om någon.

Pappa var en älskvärd enkel man med stor integritet. Han var kompetent och duktig. Han utstrålade trygghet och styrka. Hård på ytan, ibland sträng men mjuk inuti och alltid rak på sak. Nyfiken och ibland härligt barnslig. Skojfrisk och fyndig, en riktigt spjuver. Han var en rättskaffens man.

Pappa har under en 20-årsperiod varit ute för flera tillbud och livshotande tillstånd, men med sin envishet, vilja och livsgnista har han kämpat på. För två år sedan fick han en stroke som helt slog undan benen för honom. Livet blev mycket begränsat men han var ändå tröstefull och såg på livet med tillförsikt

En av de vackraste sommardagarna i juli valde han nu att lämna oss för att vara änglavakt. Vi älskar honom, sörjer den tomhet han lämnat oss i rummet, men har honom alltid kvar...

Barnen Torbjörn, Yngve och Annika