Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minnesord: Inga Arnemo, Torvalla

Om det är landskapet och människorna som formar en del av ens personlighet och uttryck när man växer upp, så var det Sveg, Siksjön och Härjedalen med människorna där som Inga bar med sig hela livet.

Annons

Nyfikenhet, envishet, omtänksamhet och starka familjeband är kanske en förutsättning för att klara inlandsklimatet, järnvägssamhället och hjortronmyrarna.

Inga kom in i våra liv för 35 år sen efter att vår far blivit änkling. Inga och Björn blev ett par. Vår pappa levde upp och fick en reskamrat i livet som också älskade fjäll. Hur bra kan det bli?

Inga var yngst i syskonskaran och som hon själv berättat för oss, omhuldad av sina syskon. Ingas envishet gjorde att hon utbildade sig till sjuksköterska i Östersund på 50-talet, en tid då det inte var självklart, speciellt inte för kvinnor att studera vidare. Syster Inga slutade egentligen aldrig på jobbet. Oavsett vilka krämpor hon eller vi hade, läste hon på om det senaste. Krämpor förresten. Inga har de senaste tio åren varit nere för räkning flera gånger, däribland tre blodförgiftningar och utan denna okuvliga envishet hade hon inte blivit 85. Vi har många gånger förundrats över Ingas goda humör trots sin onda kropp.

Nyfikenheten och envisheten är en bra kombination när släktforskning är det roligaste man vet. Inga var hängiven. Hon blev till följd av det tidig med dator, nyfiken på senaste tekniken. Resor till Ramsele, Söderhamn, kyrkor, torp och ett nonstopletande efter en avlägsen släkting. Detta intresse smittade även vår far, vi har fått släkten dokumenterad i Västmanland på köpet. Farsan ”hittade” 150 släktingar, det står sig slätt mot Ingas 4000.

Våra sammanlagt 12 barn blev Ingas guldklimpar, en villkorslös kärlek och hängivet stöd. När någon av barnen kom till villan i Funbo var röda mattan utrullad, bullar och kakor redo och en total uppmärksamhet. Inga var med och lekte. Det är mer än en gång vi fått ”befria” en skrattande Inga, från någon vild lek. Vi tror inte att det någonsin har kommit ett dömande ord från Inga om våra barn, oavsett vad de hittat på. Snarare en varm analys om deras person och möjligheter. Det envisa fotograferandet av barnen har resulterat i hyllmeter av album, vilket vi är tacksamma för.

Inga och vår far blev verkligen reskamrater. Farsan gillade att köra bil och Inga hade svårt att gå på grund av sin reumatism. Legendariska, långa bilresor med kombin full av packning. Resor för släktforskning, besök hos vänner och släkt, letande efter husgrunder, åka till stamfikaställen eller lyssnande på ljudbok när vår far gick en sväng, hela Sverige täcktes in, många gånger.

Sedan vår far dog flyttade Inga från Uppsala till Torvalla. Imponerande att klara detta trots nyligt lårbensbrott.

Inga fick ett år där hon återigen kunde vara mycket tillsammans med sin storasyster Evy, andas den näst bästa luften, Jämtland. Härjedalen var alltid bäst, Sveg centrum och hjortronmyrarna i Siksjön guldigast.

Tack Inga.

Eva, Lars, Marianne, Bengt och Kerstin Arnemo med familjer

Annons