Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord: Ingegerd Magnusson, Strömsund

Vår älskade Ingegerd har somnat in, 86 år gammal.

Ingegerd föddes 1934 i Gubbhögen, som det första av Mikael och Edla Sundkvists åtta barn. Som äldst fick hon både ta hand om djuren på gården och de yngre syskonen.

Efter sex år i grundskolan började hon på hushållsskola i Alanäs. Sitt första avlönade jobb fick hon som 15-åring, efter att hennes pappa hade kontaktats av en kronojägare som ville att hon skulle komma och jobba åt honom. Hela den vintern tillbringade hon mitt ute i skogen med att laga mat åt ett gäng skogsarbetare. Hon fick se hur en del av dem spelade bort hela sin lön i kort – och återvände tomhänta till familjen när våren kom. Efter det ville Ingegerd aldrig mer spela kort.

När Ingegerd var 18 år träffade hon Rune Magnusson, som var i Gubbhögen för att bygga telefonlinjer. De gifte sig 1955 i komministergården i Strömsund och flyttade in i en liten lägenhet på Näsvägen; den hade två rum och kokvrå med en enda kokplatta. Ingegerd fick jobb som kallskänka på Postbaren.

1956 föddes sonen Sören, och eftersom trångboddhet var ett av tidens bekymmer kom barnavårdsnämnden förbi för att förvissa sig om att familjen verkligen fick plats på den lilla ytan. Men alla som någonsin kände Ingegerd vet att hon var den sista att ha det stökigt eller smutsigt hemma. Som barn av sin tid var hon duktig på att ta tillvara på allt: tandkrämstuben klipptes upp när den började ta slut och i linneskåpet låg torkad lavendel som fick kläderna att dofta gott. När Ingegerd så småningom fick hemtjänst hände det både en och två gånger att hon inte var helt nöjd med städningen och gjorde om alltihop, trots förmaningarna om att inte balansera på höga stolar eller böja ryggen för mycket.

1959 föddes dottern Anita, och året därpå flyttade familjen till ett nybyggt hus på Vallgatan. Där tyckte Ingegerd om att sköta jordgubbslandet.

Under många år hade Ingegerd två jobb. I gränslandet mellan natt och tidig morgon cyklade hon ut med tidningar. På eftermiddagarna städade hon på Televerket. Rune brukade se till att alla stolar var upphängda inför att hon skulle börja sitt pass.

1981 blev Rune sjuk. Flera av arbetskamraterna, som också hade hanterat blymetaller utan skyddsutrustning, insjuknade. När Rune dog, 57 år, slutade Ingegerd med många av de aktiviteter som de två hade gjort tillsammans: gammeldansens vänner, resorna, bilturerna. I återstoden av sitt liv skulle hon ofta säga “tänk om en Rune hade levt”.

1993 flyttade Ingegerd till en lägenhet på Storgatan. Där tyckte hon om att sitta på balkongen och handarbeta med bästa väninnan Ann-Marie. Ingegerd hade några få nära väninnor, men desto fler bekanta som hon stannade för att prata med ute på “Flata”.

Vi som kände Ingegerd minns henne som någon som kunde vara ängslig men gjorde ändå – som när hon gick ut i skogen ensam och plockade lingon, trots att hon var rädd för björn. Vi minns hennes bitska humor, hennes generositet och hennes stickade tofflor. Men framför allt minns vi vår älskade Ingegerd som en klippa i stormen: alltid stöttande, alltid trygg och alltid där.

Familjen, genom barnbarnet Sofie