Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord: Inger Hedin, Dvärsätt

Vår älskade Inger Hedin, Dvärsätt, avled den 24 maj i en ålder av 79 år och 5 månader.

Mamma, lilla mamma… Så ledsamt och annorlunda allt blev när hon försvann iväg, en kväll i slutet av maj.

Hon fällde en tår och gick sen sin väg. Samtidigt sken en märkbart färgstark regnbåge upp kvällshimlen. Underligt och högtidligt på något sätt.

Vi kan trösta oss med att hon trots allt fick somna hemma, i sitt eget hem här på Tunadal i Dvärsätt. I huset som varit hennes hem i många många år och i byn som hon var född och uppvuxen i.

Dvärsätt var central för hela mammas liv egentligen, här, där hon alltså var född och uppvuxen tillsammans med sina föräldrar och syskon, på ett café där föräldrarna bedrev bageri/café. Här hade hon också sin skolgång, sina farföräldrar och sitt arbete på byns äldreboende Ranågården.

Här på Tunadal, centralpunkten för familjen, där det kommer och går folk hela tiden och oavbrutet. Där det aldrig är tomt och tyst.

Inte ens nu. Vi samlas och minns, jagar barn som springer runt och hittar på hyss. Någon hoppar visst i soffan, någon annan tjatar om glass. Ytterligare någon annan vill plötsligt spela spel. Någon tittar förbi på en kopp kaffe och har man tur kan man få nybakt "stut". Den godaste av stutar.

Någon av småttingarna är ilsken för att någon annan precis tog favoritleksaken. Rätt som det är har någon trillat och blir sådär jätteskadad som man bara kan bli hos farmor/momma/gammelmomma. Sådär så man måste få plåster med roliga figurer på. Helst två om det skall bli riktigt bra.

Alltid är det något som ska göras, gräsmattor att klippa, nedfallna grenar att ta upp. Ungar som sprider grejor över hela gården som det behöver plockas efter.

Sen lite pyssel i växthus och rabatter. Någon fyller år och skall firas. Gärna med tårta och glass. Kanske flera olika, alla gillar ju inte samma.

Allt det här älskade mamma. Att vara med, att vara i mitten av det här familjekaoset som ständigt pågick.

Det är en sorg att hon inte längre kan vara med som vi är vana.

Skulle vara härligt om hon hittat en plats där hon ändå kan kolla upp hur vi har det. Som hon är van.

Vi famlar lite nu, men i stort lever vi vidare, på det sätt som hon ville, det vill säga i fortsatt kaos med familjen i centrum.

Tack mamma, tack för allt som hon var och allt hon lärt oss. Vi ses igen.

Bernt, Helen, Tomas och Anders

samt hela högen som hör till