Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord: Ingrid-Emma Andersson, Föllinge

Ingrid är min pappas moster. Vi i familjen säger bara Ingrid, men många utanför familjen säger Ingrid-Emma.

Det gick så fort att Ingrid lämnade oss och saknaden efter henne är stor. Hon var den som alltid såg till oss, alla tjugo syskonbarn i flera led.

Allteftersom vi kom till världen har hon tagit oss i sin famn.

Ingrid bodde i sitt fina föräldrahem, sedan hon blev pensionär. Där satte hon upp ett växthus och det ägnade hon gärna mycket tid. Hon hade fina tomater, gurkor och hela gården full av egna planterade blommor.

Ingrid lekte gärna med oss. Hon lärde sig vad alla vi barn gillade. När Nellie var på besök rullades köttbullar och Ingrid fick ofta agera tågkonduktör, och det med stor inlevelse. Kajsa och Ingrid hade en mycket nära kontakt och de pratade med varandra nästan varje dag. Av Sixten fick Ingrid lära sig om ätliga blommor och sådant som hörde naturen till. Stella, som är hästintresserad, följde Ingrid ibland med lite oro. Hon hade ju själv ingen erfarenhet av hästar.

Jag följde med Ingrid och hennes kompis Doris på bingo någon gång. Ingrid vann nästan varje gång. Jag tror att bingokvällarna var det Ingrid saknade allra mest under coronatiden.

Ingrid längtade efter sin andra vaccination, som hon aldrig hann få. Efter den skulle hon åka till stan och gå på konditori och äta räkmacka. Hon skulle också beställa en tågbiljett till Kungsbacka för att besöka sin syster och hennes familj och naturligtvis skulle de besöka Ullared.

Många var de jular då Ingrid var vår jultomte med sin mammas svarta päls, en grön halsduk runt midjan och tomtemask. De klappar hon gav bort var alltid omsorgsfullt inslagna. Hon lade alltid ner mycket tid på att göra fina presenter, som hon planerat månader eller till och med år i förväg. Det fick inte vara något fusk. Hon hade alltid någon som hon planerade för.

Och många var de sommarfester Ingrid ordnade. Det är nog få av oss som i första taget kommer att glömma hur hon lyckades samla hela släkten för att umgås och trivas en sommarkväll.

Ingrid var alltid glad och lätt att prata med, en social person. Vi var alltid välkomna hem till henne. Hon var den länk som höll oss alla, stora som små, samman. Saknaden efter henne är stor och tung, men vi är oändligt tacksamma för den tid vi fick tillsammans med henne.

Vi älskar dig Ingrid.

Syskonbarnbarnet Stiba