Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord: Ingvar Johansson, Gällö

Till minnet av Ingvar Johansson. En av de snällaste människor som har funnits har gått ur tiden.

Ingvar Johansson, eller som vi kallade honom förr av outgrundliga anledningar: Karlingvar, föddes och växte upp i Gällö. Genom sitt arbete på SJ så flyttade han så småningom till Östersund. Där jobbade han även extra som biografmaskinist och kom på så sätt i kontakt med mina föräldrar. Det ledde till att han flyttade in hos vår familj på Storgatan som inneboende, sovande i vår kökssoffa.

Ett av mina tidigaste minnen av Ingvar var när jag var i femårsåldern och hade mässling. Jag var ordinerad att ligga i ett mörkt rum och tillfriskna. Jag minns att Ingvar kom in, drog ner kepsen i pannan och med sig hade han ficklampa och sagoböcker. Sedan låg han där och läste för mig. Med tiden blev han som en storebror för mig.

Han träffade så småningom sin blivande fru Heli som arbetade som jungfru på våningen under oss. De gifte sig och bodde kvar på Storgatan tills sonen Per skulle födas. Då flyttade de istället till en lägenhet på Krondikesvägen. Genom mitt liv har de alltid funnits med - på dop, bröllop och begravningar. De har följt alla mina barn sedan de föddes.

Vid pensioneringen flyttade de tillbaka till Ingvars föräldrahem i Gällö, då blev vår kontakt mindre tät men vi pratade ofta i telefon. Heli och Ingvar ägnade sig mycket åt orientering efter flytten till Gällö och de trivdes i skog och mark. Ingvar var också en skicklig amatörfotograf vars bilder i stor utsträckning kan återfinnas i våra fotoalbum.

Ingvar var en man med stor empati och humor. Den storebror jag aldrig fick biologiskt. Han kommer för evigt vara ihågkommen och saknad.

Inga-Märta